Några anteckningar om

BÅSTAD

                      Av ANDERS W. MÖLLERYD     (ur Byahornet n:r 2 1955)

Båstad, denna lilla trevliga badort på Hallandsåsens sluttning mot Laholmsbukten, har inte enbart ett förtjusande läge utan också en intressant historia. Sedan urminnes tid har den varit ett handelscentrum för Bjäre-bygden. Man antar att Båstad anlagts i samband med att sillen gått till i massor, kanske vid samma tid som Falsterbo och Skanör.

Båstads kända historia går tillbaka till 1400-talet. Namnet ”Bostædæ” förekommer år 1450. Platsen fick stadsrättigheter år 1462, och i slutet av seklet var Båstad lika stort som Hälsingborg. Men så synes platsens betydelse ha gått tillbaka. År 1664 förvandlades den till stadsfläck. Stadsrättsrättigheterna inneburo, att man i Båstad fick idka gästgiveri, handel och hantverk. År 1665 fanns det i Båstad 32 husmän och lika många hus och år 1698 hade Båstad enligt mantalslängderna 123 vuxna, skattepliktiga invånare. Av dem voro 48 husmän, vilka ägde var sitt hus. I raden av son-namn bryta några ovanliga namn av. Där finns t. ex. strandridaren Bengt Wennerberg, Lars och Pehr Hård samt tullnären Måns Stierna. Pastorn hette Samuel Eumeus vid slutet av 1600-talet.

Vid övergången från danskt till svenskt efter freden i Roskilde hade man en del övergångssvårigheter i Båstad. Det berättas om en präst, Söffren Finche, som sympatiserade med danskarna. De skånska prästerna blevo ålagda att be för den svenske kungen, men då Finche bad, tänkte han på den danske kungen, fast han sade den svenske kungens namn. När svenskarna omsider fingo fastare mark under fötterna, slog sig prästen ihop med byfogden, och så rymde bägge två till Danmark. Men den dansk-sinnade herden gjorde inte någon lycka på andra sidan Sundet. Visserligen fick han till en början ett eget pastorat, men snart nog degraderades han till klockare, och slutligen hamnade han i fängelse, där han dog.

I mars 1742 var Båstad utsatt för en svår brand. Man kan spåra den i 1743 års mantalslängd. Där står ”utbränt och öde” om flera gårdsnummer. Det fanns 102 husnummer i Båstad vid denna tid. Och platsen beboddes av 185 vuxna, skattpliktiga personer. Det står om en hel del båstadsbor, att ”han är död vid flottan”. Tydligen fick Båstad släppa till en del manskap till sjöförsvaret. Stadsbåtsmannen Peter Holst, som bodde på nr 83, är också ett belägg härför.

Båstads kyrka vittnar om Båstads forna storhet. Man brukar säga om den att den är byggd för fler människor än som i vår tid nyttjar den. Den härstammar från den katolska tiden. Enligt traditionen skall den ursprungligen ha tillhört eller ha varit ett munkkloster och då hetat S:t Eriks eller S:t Peders kloster. Fordom hade den fristående klockstapel av trä.

Den rymmer flera 1600-tals minnen. Två av dess tre kyrkor äro gjutna under det århundradet. Då man för någon tid sedan reparerade kyrkan inuti, fann man flera gravstenar från samma århundrade, den äldsta från 1609. Det finns eller har funnits en dopfunt av sten med en run-liknande inskrift, som satt myror i huvudet på åtskilliga lärde. Under altaret har varit ett numera igenmurat gravkor, där man i flydda tider gravsatte församlingens präster. Vid en restaurering år 1812 togos deras lik fram och begravdes på vanligt sätt ute på kyrkogården.

Vid det ryska landstigningsförsöket år 1788 skadades tornet av en rysk kanonkula. Båstad låg nämligen då under rysk kanoneld. Nere i torningången finns en annan sak som minner om detta krigsföretag, nämligen den skrivelse, som Gustaf III avlät till båstadsborna som svar på den rapport från landshövdingen, vari han redogjort för ryssarnas avslagna landstigningsförsök. Dokumentet, som är daterat den 21 aug. 1788 och satt i glas och ram, uttalar kungens höga aktning för Båstads tappra invånare.

Kanonerna, som kommo till användning vid krigsföretaget, stå nu nere på strandpromenaden, sedan de förut förvarats uppe i kyrktornet. När ryktet om Råås nedbränning av ryska flottan nådde Båstad, togs kanonerna ned med en väldig fart.

En hög mur inramade fordom kyrkogården, men vid ett hamnbygge revs den, och dess stenar förvandlades till kajer istället.

Av den långa raden präster, som residerat i Båstads prästgård, är ingen direkt riksbekant, men pastor Anders Backmans och hans efterträdares liv och tjänst ger en god bild av den tidens levnadsförhållanden på prästbanan. Backman blev präst i Båstad år 1764. Han fick tjänsten av kung Adolf Fredrik som erkänsla för att han gjort en utmärkt översättning av en engelsk bok. Han var gift tre gånger och fick inte mindre än 19 barn. Mer än hälften av dem dog vid späd ålder och av alla de andra överlevande blevo alla utom en flicka – Maria Christina – ofärdiga. Konsistorium tillkännagav vid Backmans frånfälle, att den som ville gifta sig med Maria Christina och som ville försörja hennes ofärdiga syskon, skulle få Båstads pastorat. En tillfällig präst i V. Karup, Wilhelm Fast, åtog sig detta och blev herde i Båstad. Han var en duktig församlingsledare, som båstadsborna djupt saknade, då han senare blev förflyttad.

När 1800-talet gick in, bestod Båstad av omkring 300 matlag och 560 båstadsbor voro upptagna i mantalslängderna. Många av invånarna voro borgare och skeppare och hantverket var också väl representerat. En del ovanliga namn förekom. Höök, Kruse, Tilljander, Ollman, Agardh m. fl.

Agardh är väl det mest bekanta namnet. Han bodde på gården nr 100 och här hade man ett mycket stort hushåll. Tjugo personer voro mantalsskrivna i huset, men så var det också det största med 20 fönsterlufter. Man hade två informatorer, magister Kihlgren och Andersson hette de. Den senare hade spelat en framträdande roll vid avvärjandet av ryska landstigningsförsöket. Man kan också på andra sätt utläsa att Agardh var en välbärgad man. Han skattade för sex silverur och därtill för det ena av de två guldur, som funnos i Båstad. Det andra ägdes av handlanden Ollman.

Det var magister Andersson, som svarade för stöpningen av kulorna vid bataljen 1788. Att döma av uppgifterna från det dramatiska tillfället får man intrycket att försvararna voro verkligt kallblodiga. Man såg att de ryska krigsskeppen ankrade på redden och att de beslutsamt satte ut en barkass, som var väl bemannad av manskap under ledning av en rödklädd officer. I stället för att genast på måfå skjuta och därmed öda bort kulor och krut till kanske ingen nytta, väntade båstadsborna tills den välbemannade barkassen var inom bekvämt räckhåll, och då brassade man på för fullt. Den rödklädde officeren var en av dem som föllo för de första skotten, och sedan voro de övriga inte sena att vända aktern mot land. Jürgen Agardh, som ledde försvarsarbetet, var inte för ro skull son till en kvartermästare.

Båstad blev köping år 1858 och då bodde där 462 skattepliktiga plus 296 skattefria där. Gården nr hundra, som varit familjen Agardhs hemvist, hade nu gått släkten ur händerna och ägdes av handlanden Kullenberg. Namnet Agardh fick inte så lång historia i Båstad. Redan efter andra generationen övergick stamgården 1814 i en svågers, J. A. Schonbergs, ägo. Han lämnade den efter en kort tid och flyttade till Höganäs.

Den 9 juni år 1870 hemsöktes Båstad av en hemsk eldkatastrof. Vid tre-tiden på morgonen utbröt eld i färgare Pommers verkstad. På omkring en halv timmas tid voro två tredjedelar av Båstad eller 63 gårdar ödelagda och jämnade med marken. På en kort stund ödelade elden vad många generationer byggt upp. Ingen människa skadades, men en häst, tolv kor, sju svin och tretton får innebrändes. 500 båstadsbor blevo husvilla. Man beräknade värdet av det brunna lösöret till 190.000 Rdl. En hel mängd oersättliga saker förstördes, såsom pastorsarkivet, skolkassans räkenskaper, kommunstyrets handlingar, hantverkskassans räkenskaper, tullkammaren och kronolänsmannens papper. Däremot lyckades man rädda sparbankens handlingar.

En nödhjälpskommitté tillsattes för att fördela de gåvor som flöto in, och den bestod av pastor Tuvesson, apotekare Morin, handl. Kullenberg, stadsförman I. Pettersson, kronolänsman Rommedahl, kapten A. Johansson, smedmästare Berg, tullinspektor Cedergren och handl. Andersson.

Båstad av idag erbjuder besökaren en hel del sevärdheter. Man kan nämna trädgårdsanläggningen Norrviken, anlagd av R. Abelin, fruktträdgårdarna Apelryd och Smårydsgård, golf- och tennisbanorna, de historiska kanonerna och Agardhsgården, där en tavla på väggen minner om den mest berömde ur släkten, biskop Agardh. Vid torget finns ett hembygdsmuseum och inte så långt från samhället den berömda Lugnarohögen, en gravhög från yngre bronsåldern innehållande bl. a. en stor skeppsformig stensättning.