Mårten Bergmana artikel har varit publicerad i Byahornet, nr 4 – 1967.

Något om släkten Agardh som betytt mycket i Skånes kulturliv

OMKRING år 1770 var det två bröder i danska Holstein, som funno stugan för trång och som bröt upp för att söka sin lycka ute i världen. De bodde på en gård som hette Aagaardh. Deras far var kvartersmästare vid ett holsteinskt kavalleriregemente. Deras farfar var lantbrukare. Fadern var gift med en svenska, Chatarina Pettersson från Laholm, och det var väl detta, som gjorde, att de två bröderna sökte sig till Sverige.

Den ene brodern hette Hans och den andre Jürgen Michael. Hans, som var äldst, slog sig ner i Laholm som handlande. Prästen i hans nya församling var kanske inte hemma i de danska språklagarna, eller tyckte att danskan var krånglig, alltnog han förenklade och försvenskade namnet till Agardh. I Laholm hade Hans en morbror, som var tobaksfabrikör och rätt förmögen. När denne dog fick Hans ärva förmögenheten. Denna kom att bli en språngbräda framåt och uppåt för invandraren. Hans Agardh blev så småningom riksdagsfullmäktig, men han blev inte gammal i sitt nya land. Han dog redan år 1788.

Hans Agardh efterlämnade en son vid namn Carl Nikolaus. Denne fick studera och ägnade sig sedan åt politik. Först var han auskultant i Götha hovrätt, d. v. s. Han var inskriven i verket och hade rätt att övervara förhandlingarna och delta i vissa arbeten. Sedermera blev han protokollsekreterare vid Svea hovrätt och sekreterare i bondeståndet år 1809. Samma år blev han adlad under af Agardh och inskriven under numret 2.215 på Riddarhuset. Han hann emellertid ej grunda någon ny adlig ätt, enär han dog barnlös redan år 1816 och därmed slöt sin ätt.

Vi övergå så till den andre brodern, Jürgen Michael, som från början kom till Sverige, Tillsammans med sina ättlingar kom han att sprida glans över namnet Agardh i Skåne. Han slog sig ner i Båstad. Han var vid den tiden 25 år gammal. Liksom i Laholm blev hans namn försvenskat till Agardh. Han var född 1748. Han upprättade ett handelshus vid östra inkörseln till Båstad. Agardhsgården kallades huset och finns ännu kvar. Han gifte in sig i en känd båstadfamilj. Agneta Ollman hette hans hustru som flicka.

Det var liv och rörelse på den Agardhska gården. Jürgen skaffade sig egna fartyg och förde på dess kölar hem varor utifrån, medan han skickade ut bygdens produkter. Hans namn står skrivet med stora bokstäver i Båstads historia. Så här gick det till:

År 1788 bröt kriget mellan Ryssland och Sverige ut. En rysk flotta lade sig utanför Köpenhamn och gjorde därifrån raider mot den svenska kusten. Råå brändes den 10 augusti 1788. Ryktet härom nådde Båstad och det blev oro i den lilla staden. Stans äldste sammanträdde. Jürgen erbjöd sig att skaffa krut till de fyra kanonerna, som fanns i staden i kyrktornet och han började omedelbart att stöpa kulor till dem. Vid arbetet utmärkte sig Agardhs inmformator Andersson och en kapten Ludvigsson. Man forslade ner kanonerna till stranden och kastade upp vallar. Arbetet hade inte varit förgäves. Efter ett par dagar visade sig ryssarnas skepp på redden. De intogo en hotfull position och jagade ett handelsfartyg på grund. Rätt som det var satte de ut en slup, som bemannad med manskap och en officer började ro in mot hamnen. Det var spännande ögonblick. Båstadsborna under Agardhs ledning höll sig avvaktande och först när båten var inom bekvämt skotthåll brassade man av. Slupen träffades och flera blevo sårade. Snart nog vände den aktern mot land. Ryssarna lät nu sina kanoner tala. Båstadsborna besvarade elden. I Båstad började man evakuera barn och kvinnor. Det blev kväll och natt under krigsstämning. Man gjorde upp eldar och gick vakt hela natten. Nästa dag fortsattes kanonaden. I Båstad lät man en grupp husarer rida fram och tillbaka på stranden för att göra intryck av att en stor truppstyrka fanns till hands. Först på tredje dagen drogo sig ryssarna tillbaka. Båstad var räddat. Konung Gustaf III skickade egenhändigt en tackskrivelse till Båstadsborna för deras modiga uppträdande. Skrivelsen finns uppsatt i Båstads kyrka.

Men det var inte inom de krigiska yrkena namnet Agardh skulle nå storhet utan inom kulturlivet. I Jürgen och Agnetas äktenskap föddes två söner och fyra döttrar. Den äldste sonen hette Carl Adolf och föddes år 1785. Han undervisades med hjälp av informator, var en lysande begåvning och var inte mer än 14½ år, då han år 1799 blev student och inskrevs vid universitetet i Lund. Han hade lätt för allt. Hans enda svårighet var att besluta sig för vilket ämne han skulle med all kraft kasta sig in på. Han gjorde studieresor i Sverige och ned i Europa.

År 1805 blev han fil. mag. och år 1807 blev han docent i Lund. Redan 1812 blev han professor där i praktisk matematik och botanik. Agardh blev därmed ett känt namn i Lund, efter skalden Tegnér det mest kända. Carl Adolf Agardh var en lysande talare, skarp debattör, hade klar framställningskonst, var god stilist och allsidigt begåvad. Han lät år 1816 prästviga sig och fick därefter Nöbbelöv som prebende. Han blev riksdagsman och representerade Lunds universitet vid riksdagarna efter 1817. Han hade en massa offentliga uppdrag. I riksdagen höll han många tungt vägande anföranden. Bland annat talade han för nytta av att ha statsskuld fast denna för tidigt väckta tanke vann föga gehör. Han kom ej att göra någon karriär inom politiken därför att han ej var strikt partibunden eller hade förmåga att binda sig vid någon bestämd grupp.

En lång rad lärda verk har utgått från hans penna. De ha rört sig om ekonomi, geografi, matematik, botanik, teologi. Han var med om att starta sparbanker, bl. a. Lunds sparbank, brandstodsbolag, livförsäkringsanstalter. Men sin mest kända gärning kom han att ägna åt ett så ovanligt ämne som algerna. Flera stora verk om algerna har han utarbetat. Hans indelning av dem har fått grundläggande betydelse för studiet av dem.

År 1835 kallades han till biskop i Karlstad. Dessförinnan, år 1831, hade han fått säte och stämma i Svenska akademien, på Kellgrens stol. Som biskop i Karlstad har han utfört ett stort banbrytande arbete, som det skulle ta för stor plats att gå in på. Särskilt i skolfrågor var han förutseende. Han var gift med Charlotta Lindskog från Lund – hennes far var handlande – och de hade två söner och tre döttrar. Bland hans barn ha åtminstone två blivit mycket berömda: sonen Jacob Georg och dottern Anna Eleonora, som blev mor till skalden Fröding.

Jacob Georg Agardh föddes år 1813. Han var också en lysande begåvning. Redan som 13-åring blev han student och han gjorde långa utländska studieresor, bl. a. till Italien. Han blev fil. d:r år 1832, docent vid universitetet i Lund vid 20 års ålder och professor där 1847.

Hans vetenskapliga gärning låg i linje med faderns, sonen kom att fullborda studiet av algerna. Vi finna honom vid Kullaberg sommaren 1833, där han studerar alger och havsdjur. De närmaste somrarna håller han till i Bohuslän med samma sysselsättning och åren 1836-37 ligger han vid Medelhavet i samma ärende. Resultatet av studierna i Medelhavet framlägger han i en märklig avhandling, som trycktes i Paris år 1842 och som heter: Algae maris Mediterranei et Adriatici.

Hans huvudverk inom algforskningen påbörjar han 1848 och håller på med det ända till sin död år 1901. Verket heter: Species, genera et ordines Algarum och består av sex band på tillsammans 3.000 sidor. Sista bandets tryckning arbetar han med då han dör, 88 år gammal.och det utkommer ett par veckor efter hans död. Det räknas som ett klassiskt arbete och har bestående värde. Han beskriver alla kända alger i det. Jämte sin far har han grundlagt den vetenskapliga systematiken för havsalger. Han är en föregångsman inom den botaniska forskningen. Han har samlat omkring 50.000 olika alger, den största samlingen alger i världen. Men han sysslade också med de högre växterna. Sålunda har han gett ut Theoria systematis plantarum (1858), som behandlar alla kända växtfamiljer.

Jacob G. Agardh har tagit initiativet till Lunds botaniska trädgård, anlagd 1862-65. Hans byst där, gjord av V. H. Runeberg, minner därom. Och det ekonomiska samhällsintresset som låg i släkten saknades inte hos Jacob G. Han tillhör stiftarna av Skånes enskilda bank. Han var ordförande i nordiska myntkommissionen, Lunds stadsfullmäktige och en mängd företag, järnvägar, banker. En förteckning på alla böcker som han givit ut av trycket fyller ett par sidor i en vanlig uppslagsbok. Han blev medlem i lärda sällskap som Institut de France och Linnean society, London.

Ännu en Agardh har utmärkt sig inom vetenskapen i Lund. Han hette John Mortimer A. och var född 1812 i Båstad och sonson till Jürgen A. Han blev student år 1826 och gjorde vida resor. Han blev docent i aritmetik i Lund 1835, och professor i astronomi 1848. Han har utarbetat en avhandling om Lunds polhöjd och en om solförmörkelsen 1851. Vidare var han en av de ledande vid höjdmätningarna mellan Ishavet och Bottniska viken. Han var med och grundade filialbanken i Lund år 1856 och sparbanken för Lunds stad år 1861. Den senare hade friare och ledigare regler. Han var riksdagsman åren 1848-60 och därunder medlem i bankoutskottet, där han utvecklade sitt intresse för samhällsekonomi och under tiden gav ut en avhandling om kapital, ränta, kredit och sedelutgivning.

Namnen Agardh är intimt förknippat med Lunds historia. Botaniska trädgården och gatunamnet Agardhs-gatan erinrar om denna släkts betydelse.

Mårten Bergman