Från boken GAMLA LAHOLM – Femtonde årgången 2004

Ur kapitlet Kungen av Laholm – och andra köpmannaprofiler, skriven av Lars Corné. Sid 41-42

”… Ur ett rikt galleri av driftiga ofta banbrytande köpmän har jag valt ut några som på ett speciellt sätt bidragit till staden Laholms förkovran och utveckling. Vi börjar på 1700-talet.

Då är Petter Pettersson det stora namnet i Laholm. Han verkar under frihetstiden. Tiden utmärks av en sjudande ekonomisk utveckling styrd av en statlig ekonomisk politik som på allt sätt gynnar industriell verksamhet. Det mest kända exemplet är Jonas Alströmer i Alingsås. Han startar och utvecklar s k manufakturer, dvs fabriksmässig tillverkning. Han är nog för tidigt ute. När det statliga stödet försvinner faller hela verksamheten som ett korthus. En parallell finns i Laholm som hade sin egen Alströmer. Hans namn är Petter Pettersson. Han föddes i Holstein 1702. Han utbildade sig till gesäll inom tobaksbranschen. Han söker sig till Sverige och betecknas som tobaksspinnaregesäll och får anställning på en fabrik i Halmstad. Efter ett mellanspel i Göteborg söker han sig till Laholm. Han drömmer om att bli egen företagare och i Laholm tror han sig få bättre och större armbågsrum. Han startar snart ett tobaksspinneri som drivs med framgång. Han får stort förtroende i Laholm och utses snart till rådman. Laholm har fått en verklig företagare. Han driver rederi med ett eget skeppsbyggande. Ett tegelbruk hör också till den nya industrikoncernen. En udda verksamhet är ett sillsalteri i Bohuslän. Men den mest betydelsefulla insatsen i Laholm kopplas till den gamla hantverkstraditionen, binget, med sina rötter i Våxtorp. Pettersson är även grosshandlare och ser stora möjligheter att utveckla bingetraditionen i Laholmsnejden. Han startar s k förläggarverksamhet, känd långt senare i Borås med omnejd. Det innebär att förlagsmannen tillhandahåller textilmaterial till produktion som kan utföras i hemmet. Förlagsmannen tar sedan hand om den färdiga produkten som säljs på marknaden. Verksamheten är framgångsrik. Bl a stickas stora mängder ullstrumpor för den svenska krigsmakten. Detta är ett bra exempel på att vinster från handel och köpenskap omsätts till lokala verksamheter som ger kontanta inkomster till den lokala befolkningen.

När frihetstidens ekonomiska boom är över får en del verksamheter läggas ner, men Petter Pettersson efterlämnar ändå en stor förmögenhet vid sin död 1776, hela 100 000 daler silvermynt. Han har dessutom på kapitalisters vis placerat en del av förmögenheten i jordinnehav. Som mest äger han 40 gårdar runt Laholm omfattande hela 29 mantal.

Petter Pettersson var förvisso en märkesman i Laholms köpmannahistoria. Vad som var kvar av förmögenheten ärvdes av hans systersöner, Hans och Jürgen. Deras mor, Katarina, syster till Petter Pettersson gifte sig med en korpral från Danmark. Han hette Hans Mikkelsen Agaard. Deras två söner skickades till morbror i Laholm för utbildning inom köpmannayrket. De försvenskar sitt efternamn till Agardh, som blir en välkänd släkt i Sverige med koppling till Båstad. Släkten Agardh rymmer köpmän, teologer och vetenskapsmän. Somliga är mycket särpräglade personligheter, men det är en annan historia.”