DEN SVENSKA LANTHANDELN UNDER 1800-TALET

Av Claes Jarlvi, uppsats historia, 1982  (Ekonomisk-historiska institutionen, Lund)

 

 Innehållsförteckning

 

I                     INLEDNING

                      1.  Syfte

                      2.  Uppläggning

                      3.  Begränsning

                      4.  Tillvägagångssätt

 

II                   LANTHANDELNS FRAMVÄXT

1.      Medeltiden

2.      Upprepade förbud mot landsköp

3.      Spannmålshandeln

4.      Viktualiehandeln

5.      Näringstvånget mildras

6.      1846 års förordning

7.      1864 års förordning

8.      Antalet handelsidkare

 

III                  AGARDHS HANDELSBOD I BRUNNBY

1.      Handelsboden

2.      Kundkretsen

3.      Betalningsmedel

4.      De anställda

5.      Varubeställningar

6.      Förpackningar

7.      Annonsering

 

IV                  STADENS HANDELSBOD OCH GROSSHANDEL

1.      Gross- och detaljhandeln

2.      Lanthandelsbodens motsvarighet i staden

3.      Lanthandeln – ett hot mot stadshandeln

 

V                   AVSLUTNING

 

VI                  LITTERATURFÖRTECKNING

 

VII                 BILAGOR

 

 

I  INLEDNING

 

1.  Syfte

Mitt syfte med denna uppsats är

a)  att skildra hur lanthandeln successivt växt fram med tyngdpunkten lagd på 1800-

            talet.

b)  att beskriva en lanthandelsbods verksamhet under 1800-talet samt belysa gross-

            och detaljhandeln.

c)  att jämföra lanthandeln med stadshandeln.

 

2.  Uppläggning

Uppsatsen har jag delat upp i tre avdelningar, nämligen Lanthandelns framväxt, Agardhs handelsbod i Brunnby och Stadens handelsbod och grosshandel.

 

3.  Begränsning

Jag har lagt tonvikten på 1800-talet. Beträffande min uppräkning av varor som såldes i Agardhs handelsbod, har jag haft tillgång till ett års fakturor. De tidigaste som fanns att tillgå, var från år 1906. Trots detta, utgår jag ifrån att det varusortiment som fanns då också till stor del var gångbart under 1800-talet. Någon redogörelse för priser, vinster eller omsättning har jag ej gjort.

Jag har valt att endast skildra en handelsbod och gör heller inte någon jämförelse med andra lanthandelsbodar.

 

4.  Tillvägagångssätt

Jag har intervjuat Carl-Erik Agardh, som varit ägare av handelsboden i Brunnby i fjärde generationen. Det som C-E Agardh berättat för mig vid de tillfällen som vi träffats, har jag försökt bekräfta till en del med hjälp av litteratur. Där det inte finns några noter med, har jag att lita till Agardhs sanningsenlighet.

Framställningen bygger vidare på den litteratur som finns redovisad.

 

 

II  LANTHANDELNS FRAMVÄXT

 

1.  Medeltiden

Under den tidigare medeltiden har inga inskränkningar i rätten att utöva handel förekommit i vårt land. I samband med folkungaregenternas strävan att ordna det svenska stadsväsendet efter tyskt mönster inträdde en förändring. I syfte att skapa en livligare handelsrörelse i städerna började statsmakten i slutet av 1200-talet att införa förbud mot lanthandeln i dess olika former. Man ville hindra försäljning på landsbygden av sådana importerade varor, som var föremål för stadsköpmännens handelsrörelse. Dessa varor sammanfattades under benämningen köpmannavaror.

Bortsett från medgivandet att bedriva köpenskap vid vissa tillåtna lantmarknader samt i bergslagerna, gjorde lagstiftarna endast ett undantag för hela riket från det allmänna förbudet mot landsköp. (Landsköp var förr benämningen på handel på landsbygden). Lantmännen förklarades nämligen berättigade att av varandra uppköpa lantmannavaror till egen förbrukning.

 

Enligt Kristoffers landslag (Kristoffer av Bayern (1418-1448), konung i Danmark 1440, i Sverige 1441 och i Norge 1442. I Sverige är K:s namn främst förknippat med en revision av rikets lag, kristoffers landslag.) fick ingen fara omkring på landet med köpmannavaror dvs. sill, salt, kläde, kryddor o.d. från by till by. Ingen fick heller ha sådana varor till salu i sitt hus. Uppköp av lantmannavaror till Återförsäljning nämndes också som olaga lanthandel i landslagen. (Lindström, H., Näringsfrihetens utveckling i Sverige 1809-1836, Göteborg 1923, s I f).

 

2. Upprepade förbud mot landsköp

Under 1500- och 1600-talen upprepades förbuden mot landsköp ideligen, vilket visar att lagstiftningen var ineffektiv, trots de hårda straff lagbrytarna hotades med. Anledningen till att det bröts mot förbuden var antagligen att lantmännen ansåg stadsresorna besvärliga och tidsödande. Med tanke på städernas föga utvecklade handel gav resorna dessutom lite i utbyte. (Lindström, aa, s 9)

 

År 1622 infördes landtullen, vilket medförde att avgift uttogs för inhemska varor som fördes till torg och marknader. Allmogens rättigheter att sälja sina egna produkter i städerna fastslogs under 1680-talet. Vid denna tid utsträcktes landtullen till att gälla alla varor som fördes från landet till städerna. Bonden fick försälja sina varor i vilken stad som helst inom sitt län. Vid mitten av 1700-talet fick allmogen även fara utom det län där den bodde. Beträffande varorna gällde dock den föreskriften att de skulle föras till stadens torg och hamnar och inte hållas till salu någon annanstans. (Lindström, aa s 42 f)

 

I 1743 års lag ville man skärpa och förtydliga bestämmelserna angående landsköp. Innebörden av lagen överensstämde annars med Kristoffers landslag. Vid sidan om denna tvångslagstiftning använde de styrande emellertid en annan metod som var mer framgångsrik, nämligen anläggandet av nya städer och köpingar. (Lindström, aa, s9)

 

3. Spannmålshandeln

En del lättnader i lagstiftningen genomfördes efterhand. Spannmålshandeln frigavs i två etapper, 1775 och 1780. Detta innebar att enskilda personer, både i städerna och på landet, fick rätt att köpa all slags spannmål och potatis. Dessa varor fick fraktas till en ort och där avyttras eller uppläggas. (Lindström, aa, s 50)

Trots borgarståndets försök att visa att den varit till nytta för det svenska näringslivet och då inte minst åkerbruket. Det låg nära till hands att även nu frigöra handeln med boskapsskötselns olika produkter. Stats- och finansutskottet tog upp denna fråga på 1800 års riksdag. Detta anhöll hos K M:t att handeln med viktualievaror (Viktualier är detsamma som livsmedel.) skulle bli helt fri i hela riket utan avseende på ort och ställe. (Lindström, aa, s 74)

 

4.  Viktualiehandeln

Det kom att dröja tills år 1815 innan viktualiehandeln blev fri. Detta innebar att var och en som var bosatt på landet och de i städerna som fick idka handel själva fick upphandla viktualier och andra lantmannaprodukter såsom saltade och torra fiskvaror, humle, talg, råhudar, skinn, ull, honung och vax. De fick forsla varorna till vilken stad som helst inom landets gränser och där försälja dem. (Lindström, aa, s 221 f)

Allmogens salufrihet i städerna reglerades dock genom författningar. När det gällde det svåraste problemet, ordnandet av handeln med kött, bröd och dricka, kom man inte längre än till provisoriska lösningar. Lantbefolkningen fick emellertid rättighet att sälja färskt kött i städerna. (Lindström, aa, s 290)

 

5.  Näringstvånget mildras

Ansökningar om att utan burskap (Burskap var en rättighet att i staden självständigt bedriva handel. Denna rättighet fick man först efter ett antal läroår och efter avlagda prov. Detta godkännande bekräftades i ett burbrev som man erhöll från stadens magistrat.) få ägna sig åt handel på landsbygden med vissa nödvändighetsvaror som exempelvis specerier, snus, tobak m.m. förekom ofta men blev så gott som alltid avslagna av konungens befallningshavande. (Konungens befallningshavande var detsamma som länsstyrelse)

 

I fråga om glas-, porslins- och smidesvaror stadgades år 1822 att dylika tillverkningar på särskilda villkor skulle få försäljas på landet av bofasta handlanden. Platserna fick inte ligga för nära varandra och inte i närheten av någon stad. (Lindström, aa, s 227)

Enskilda marknader, där endast borgare från en viss stad fick driva handel med allmogen, avskaffades redan under 1700-talets första hälft. (Lindström, aa, s 43)

 

De handlanden som hade börjat med en viss försäljning på landsbygden var tvungna att skaffa varor från närmsta stad eftersom de inte själva fick importera. De hade hittills inskränkt sig till försäljning av lättsålda varor, som de hade hämtat i mindre partier.

Försäljning av köpmannavaror kom nu att bli möjlig på landet. Men för att inte oroa det idkande borgerskapet inskränktes lanthandeln med dessa varor till platser som låg på långt avstånd från städerna. De styrande ville genom en varsam reform tillgodose allmogens behov utan att alltför mycket inkräkta på städernas traditionella rättigheter. (Lindström, aa, s 306 f)

 

En omfattande detaljhandel växte alltmer fram på landsbygden. Det tycktes bli en viktig uppgift för lagstiftarna att reglera denna handel..

 

6.  1846 års förordning

Genom 1846 års förordning bestämdes, att handelsbodar nu fick öppnas på landsbygden, men endast på minst tre mils avstånd från närmsta stad. (Lindström, H., Näringsfrihetens utveckling i Sverige 1836-1864, Göteborg 1923, s 81 f)  Vid beräkningen av avståndet från stad till handelsbod fann man det rättvisast, att inte den räta linjen lades till grund, utan den allmänt använda land- och sjövägen. (Lindström, aa, s 106)  Denna begränsning blev särskilt kännbar i de sydligaste landskapen med deras tätt liggande städer. I Skåne låg handelsbodarna nära varandra, vanligtvis en i varje by.

Bestämmelserna om tremilsgränsen efterlevdes inte i någon större utsträckning. År 1856 gjordes en undersökning om detta förhållande. Den visade att många drev sin rörelse på 2 till 2,5 mils avstånd från närmsta stad. Hos dessa lanthandlare gjordes beslag, vilket gav upphov till en kraftig reaktion bland ortsbefolkningen. (Lindström, aa, s 131 f)

Beträffande vem som skulle bestämma om handelsbod fick öppnas eller inte, blev resultatet att ansökningarna skulle prövas av sockenstämman. Konungens befallningshavande skulle enbart bevilja ansökningar som sockenstämman tillstyrkt. (Lindström, aa, s 134)

 

Det bestämdes vidare i 1846 års förordning, att lanthandlarna skulle få sälja en del utländska nödvändighetsvaror, men de fick inte själva importera dessa varor.

Inhemska lantmannaprodukter av alla slag fick envar upphandla på landet och sälja partivis. Lantmännen fick inte tillåtelse att sälja brännvin. (Lindström, aa, s 82)

 

Bland skälen att inte utvidga handelsfriheten alltför mycket för handelsbodarna nämns, att om dessa tog del av för många överflödsvaror så skulle dessa varor fresta allmogen för mycket. De skulle därigenom göra onödiga inköp. (Lindström, aa, s 84)

 

7.  1861 års förordning

Fullständig näringsfrihet blev det först år 1864, då en ny förordning upphävde tremilsgränsen och slopade allt mästerskaps- och burskapstvång. (Den svenska historien, del 10, Stockholm 1968,

s 280)  Förordningen avskaffade de sista hindren för att få utöva handel. Den fastställde att ”svensk man eller kvinna är  / --- /  berättigad att i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse  / --- /  .”

Ett grundläggande drag i reformerna var att landsbygden fick rätt till näringsutövning. (Montgomery, A. , Industrialismens genombrott i Sverige, Surte 1970, s 148)  Landsbygden likställdes med städerna. (Montgomery, aa, s 166)  Att inte övergångstiden från 1846 behövde bli så lång kan sättas i samband med det stora uppsvinget inom hela näringslivet på 1850-talet. (Lindström, aa,

s 170)

 

8. Antalet handelsidkare

Antalet manliga handelsidkare steg från 2400 år 1805 till 3200 år 1845. I den sistnämnda summan ingår 400 lanthandlare. Efter reformen 1846 tillkom ett tusental lanthandlare under loppet av ett årtionde. År 1863 fanns det 2400 manliga och 100 kvinnliga handlanden på landsbygden. Genom slopandet av tremilsgränsen steg antalet lanthandlare med ens till 4900, därav 500 kvinnliga. (Carlsson, S. , Yrken och samhällsgrupper  Uppsala 1968, s 87)

 

 

III   AGARDHS HANDELSBOD I BRUNNBY

 

1.   Handelsboden

Agardhs handelsbod i Brunnby (Brunnby socken omfattade Kullen och municipalsamhällena Mölle och Arild)  var den första boden i Kullabygden. Den förste innehavaren var Hans Wilhelm Agardh. Han gifte sig 1836 med Christina Nilsdotter. Christina hade då varuförsäljning i Brunnby, men inte i öppen bod. Till boden, som var en del av boningshuset, kom kunderna in ´bakvägen´, dvs. de passerade bostadsrummen. Öppen handelsbod kunde efter 1846 medgivas tre mil från Helsingborg. Genom att mäta vägsträckan över Krapperup och Mölle-Hässle till Brunnby ansågs avståndet vara tre mil. Tillstånd fick Agardh dock först efter två ansökningar.  (Eriksson, O. , Geografisk-Ekonomisk beskrivning på Kullen   Ur Kullabygd 1949  s 61)

Inne i handelsboden var det lågt under takbjälkarna. Enda värmekällan var en kamin. En stor disk delade boden mitt av. Disken bestod av många utdragbara lådor, i vilka kryddor, russin, mandel och annat förvarades i lös vikt. Längs väggarna fanns hyllor från golv till tak. Golvutrymmet utnyttjades till tyngre varor, medan en del lättare föremål fick hänga i taket och i takbjälkarna.

En av de två sidobyggnaderna till boningshuset fungerade som förråd. Denna byggnad kallades träskolängan. Under 1800-talets senare del hämtade Bernard Agardh (Hans Wilhelm Agardhs son Bernard Agardh övertog affärsrörelsen under 1870-talet.)  träskor på marknaden i Ängelholm. Han fyllde sedan en stor del av längan med dessa. För att kunna ha träskor hemma hela året var han tvungen att göra flera marknadsturer med sin häst och vagn.

I husets källare fanns bl. a. sirap i stora träfat, salt sill, ostar och vin. Tjära och fotogen hade man i ett skjul.

 

Bland de vågar som användes fanns besman, handvågen och på disken stod taffelvågen, som var den vanliga butiksvågen.

Till varorna i lös vikt utnyttjades ofta rymdmåtten stop och kanna. Agardh använde fyrkantiga trämått i olika storlekar vid försäljning av salt. Minsta måttet var halvlitern och största femlitern. (Stop = 1,3 l och Kanna = 2,6 l)

 

2.  Kundkretsen

Det fanns få lanthandlare i Kullabygden under 1800-talet. Kunderna kom till Agardhs handelsbod från hela bygden. En betydande del av kundkretsen utgjordes av de stora familjerna på gårdarna. Handelsboden öppnade kl. 08.00 på morgonen och sedan hade man öppet till sent på kvällen. Stängningstiden varierade ofta. Bygdens folk träffades gärna vid handelsboden och den kom att bli den naturliga samlingsplatsen.

 

3.  Betalningsmedel

Så länge självhushållningen var mycket utbredd och lantbefolkningen hade lite att sälja, kunde de inte heller köpa mycket. (Montgomery, aa, s 167)  De inköp som gjordes, skedde som en komplettering till självhushållet. Förnödenheter som salt, socker och sill behövdes alltid. (Rehnberg, M. , Handelsminnen, Stockholm 1961, s 223)  Bland allmogen förekom lite pengar i rörelse. Det blev därför mest byteshandel under den första tiden i handelsboden. Men det fanns varor som måste betalas med kontanta medel. Till varor som kaffe, tobak, kryddor, glas och porslin behövdes pengar. (Eriksson, aa, s 64)

Under 1800-talets senare del medför den ökade avsättningen av jordbruksprodukter att bönderna fick mera pengar att handla för. Detta innebar i sin tur att man övergick till en genomgående kontanthandel i boden. Den svenska historien, del 10, s 203)

 

4.  De anställda

Både Hans Wilhelm Agardh och senare hans son, Bernard, arbetade varje dag i sitt lantbruk. Under 1800-talet ägde de 30 tunnland mark. De hade således åkermark att bruka och kreatur att sköta. Under Bernards tid hade en dräng anställts för att hjälpa till med lantarbetet.

Bernards hustru deltog inte i butiksarbetet utan hushållet upptog större delen av hennes tid. Till att sköta butiken engagerades en bodknodd  (Bodknodd var ett uttryck för manliga biträden i Kullabygden. Termer som bodbetjänt, handelsbetjänt och bokhållare användes på andra orter),  som fick arbeta i boden hela dagen.

Under 1800-talets slut växte handelsrörelsen hos Agardh alltmer. För att kunna möta den växande efterfrågan på varor, gav man anställning åt en piga. Hon kallades då biträde eller butiksfröken. Drängens, bodknoddens och pigans lön bestod i en obetydlig kontantlön, arbetskläder samt att de fick äta i det Agardhska huset. Drängen bodde dessutom i en drängstuga som fanns i en av byggnaderna. Kontantlönen till de anställda kom emellertid att öka vid sekelskiftet. Pigan lär inte ha haft samma betalning som bodknodden. Arbetsdagen var lång för de anställda. En undersökning på 1890-talet visade att det var mycket ovanligt med en arbetstid under 1? Timmar för de som arbetade i affärsbutiker. (Rehnberg, aa, s 235)

 

5.  Varubeställningar

Varusortimentet i Agardhs handelsbod var stort och varierat. (Se bilaga 1)  Beställningar av varor skedde brevledes. År 1901 fick Brunnby en växelstation och samma år fick Agardh en telefonapparat. Därefter gjordes varubeställningarna per telefon. Varorna kom sedan med tåg till Höganäs. Där förvarades de i ett godsmagasin tills de avhämtades med häst och vagn. Stora beställningar av stenkol ombesörjdes också. Kolet, som kom från Billesholm, vägdes upp på järnvägsstationen och avhämtades där ibland av kunden själv eller så kördes det direkt ut till beställaren.

Fakturorna från gross- eller detaljhandlarna med uppgift om vad varorna kostat, kom efter en kort tid. På fakturorna kunde man även se vilka andra artiklar som de aktuella leverantörerna saluförde. Särskilt grosshandlarna hade utförlig reklam för sina produkter. (Se bilaga 2)

De flesta partihandlare, som Agardh anlitade, fanns i Helsingborg. Dessa grossister förde de flesta varor, men man kan ändå urskilja en viss inriktning i deras sortiment. Detta faktum bekräftas i de beställningar som förrättades år 1906. I fakturorna från detta år framgår vilka handelshus som levererade mest till Agardh. Stora inköp skedde främst från Gullbrantson och Möller angående Husgerådsartiklar, manufakturer från Gamlestamps Yllefabrik och Claes Johanssons väveriaktiebolag, John Jakobssons En gros lager, kolonialvaror från Helsingborgs Kolonialvaru Aktiebolag, gjutgods från Nya Jernboden och diverse från Fritz Malmqvist.

 

 

 

6.   Förpackningar

Det är först vid sekelskiftet som detaljhandelns serietillverkade förpackningar kommer. Under större delen av 1800-talet såldes de flesta varor i lös vikt. Bland undantagen fanns konservburkar, som började tillverkas maskinellt 1875. Tvål fanns också tidigt i standardförpackningar och på märkesflaska kunde man få öl, vin, ättiksprit, munvatten och bläck. Fördelarna med förpackningarna blev uppenbara för grossister och fabrikörer inom de flesta branscher. Förpackningarna var praktiska och hygieniska samt försedda med etiketter som gjorde reklam för varorna på handlarens hyllor. (Den svenska historien, aa, s 208)

 

7.   Annonsering

Annonsen, som försäljningsmedel, slog igenom vid slutet på 1800-talet. Agardh annonserade upprepade gånger i Höganäs Tidning (Höganäs Tidning startades år 1887)  om bl. a. velocipeder, tapeter, klöverfrö och tyger. Annonsering använde sig Agardh av första gången vid 1890-talets mitt.

 

 

IV   STADENS HANDELSBOD OCH GROSSHANDEL

 

1.   Gross- och detaljhandel

Industrialiseringen under 1800-talets senare del medförde en väldig ökning av den svenska utrikeshandeln. Den hade tidigare helt legat i händerna på städernas köpmän. De stora handelshusen hade varit både import- och exportfirmor och hade till stor del bedrivit sin handel på egna fartyg. Samtidigt hade de haft stor betydelse för finansieringen av svenska industriföretag.

Mot 1800-talets slut drev handelns utveckling fram en större specialisering. De svenska industrierna började i större utsträckning själva exportera sina varor, kreditgivningen till industrin övertogs av affärsbankerna och rederierna kom att få en allt större betydelse för sjöfarten. Även i fråga om importen skedde en uppdelning. Det bildades fler grossistföretag som specialiserade sig på handel med exempelvis livsmedel, textilvaror eller kolonialvaror. Ibland uppstod dessa företag genom att en detaljhandel började förse lanthandlarna i trakten med varor och sedan utvidgades verksamheten bit för bit. Grosshandeln var en förutsättning för en fungerande distribution till detaljhandeln av den mängd nya produkter som fabrikerna erbjöd. Grossisten kunde emellertid ibland uppfattas som ett fördyrande mellanled i handeln. Efter sekelskiftet började därför detaljhandeln sluta sig samman i frivilliga detaljistkedjor med egna inköpscentraler. (Den svenska historien, aa, s 205)

 

1751 års ståndsstatistik redovisar 180 manliga grosshandlare. Motsvarande tal 1805 och 1855 var 300 respektive 510, alla stadsbor. Kommerskollegium noterar 1864 att det fanns 760 grosshandlare samt 1000 stadsbor, som ägnade sig åt gross- och detaljhandel. Folkräkningen skiljer på gross- och detaljhandlare först fr. o. m. 1920. Det är något enklare att se detaljhandelns specialisering. 1855 tycks diverse- och livsmedelshandeln ha varit helt dominerande. Senare blev det ett påtagligt uppsving för t.ex. tobaks-, klädes-, järn-, manufaktur-, möbel-, färg-, bok- och pappershandeln. (Carlsson, aa, s 89)

En del grosshandlare uppnådde under 1800-talets andra hälft mycket höga inkomster genom sin kommersiella verksamhet. Även minuthandlarna hade ofta goda förtjänster.

Den taxerade medianinkomsten för handelsidkande män var 1885 omkring 1200 kr, vilket var mer än flertalet fabrikörer och hantverkare nådde upp till. (Carlsson, aa, s 90)

 

2.   Lanthandelsbodens motsvarighet i staden

Lanthandelsboden med dess stora och rikliga sortiment motsvarades i städerna av hökarbodarna. Dessa kunde man vanligen finna intill varandra i städerna. 1800-talets husmödrar gjorde för det mesta sina inköp hos hökaren om det gällde vardagliga varor som korv, ost, smör, sill, torrfisk, såpa, fotogen, tråd och knappar. Vidare förde hökaren cigarrer, piptobak, och billigt rödvin. Om man däremot skulle köpa delikatesser, importerad livsmedel, socker, kaffe, te, kryddor och finare vinsorter gick man till speceriaffären. (Den svenska historien, del 8, s 280)  Flertalet av städernas butiker skilde sig inte nämnvärt från lanthandlarnas enkla bodar. Ofta fick en källare fungera som butikslokal. Efterhand kom behovet att kunna presentera det nya varuutbudet som fabrikerna erbjöd. I detta avseende lades det ner mer omsorg på butikernas inredning och skyltning. Under 1800-talets sista årtionde blev det möjligt att i gatuplanet bygga obrutna skyltfönster tack vare en ny byggnadsteknik. Under detta decennium bildades många specialbutiker. (Den svenska historien, del 10, s 203)

 

3.   Lanthandeln – ett hot mot stadshandeln?

Tremilsgränsen hade betraktats som ett viktigt skydd för de tätt liggande städerna, inte minst i Skåne. Städernas handelsliv fortsatte dock att gå framåt även efter gränsens slopande. Särskilt livlig blev expansionen i Helsingborg, där antalet handelsidkare per 1000 invånare var högre än i någon annan större stad vid sekelskiftet. Höga tal redovisas också för Arboga, Kalmar, Malmö och Sundsvall. (Carlsson, aa, s 89)

Under andra hälften av 1800-talet ökade även befolkningen i städerna. År 1850 var städernas folkmängd ungefär 10 % av hela landets befolkning. Det var en procentsiffra som inte var mycket högre än den varit 1760. År 1870 hade procenten vuxit till cirka 13. Denna siffra kom att öka ytterligare innan 1800-talet var till ända. (Montgomery, aa, s 149)  En stor del av denna befolkningsökning skedde på landsbygdens bekostnad. Den begynnande urbaniseringen motvägdes till en del av de möjligheter som lanthandeln fått genom förordningarna 1846 och 1864.

Vid en jämförelse mellan stad och landsbygd beträffande antalet handelsföretagare, finner man att landsbygdens andel stannade 1845 vid 14 %. Andelen steg 1870 till 36 % och var 1910 uppe i 43 %. (Carlsson, aa, s 88)  Lanthandelns expansion gjorde den konkurrenskraftig, men det blev främst marknaderna och gårdfarihandeln (Gårdfarihandel är handel som bedrivs av kringresande personer. Det fordrades länsstyrelsens tillstånd.)  som drabbades. (Montgomery, aa, s 168)  Lanthandelns uppsving innebar knappast något hot mot stadshandeln. (Carlsson, aa, s 89)

 

 

V   AVSLUTNING

 

Köpenskapen skulle äga rum i städerna. Landsköp, som blev generellt tillåtet först genom 1846 och 1864 års förordningar, har dock bedrivits dels illegalt, dels i skydd av särskilda privilegier. Förhållandet speglas i yrkestermerna landsköpare från 1444 och lanthandlare från 1729 (Carlsson, aa, s 86)

De lanthandlare som med eller utan tillstånd drev handel innan förordningarna om näringsfrihet kom till, och de som startade sin rörelse efter 1846 och 1864, förde nog en ganska knapp tillvaro. I de flesta fall arbetade mannen i lantbruket, medan hustrun eller pigan skötte boden. Det gick inte att helt leva på handelsbodens inkomster.

 

Under tiden 1870 till 1900 hade Agardhs handelsbod en stor och fast kundkrets. Rörelsen utvecklades ständigt dessa år.

 

Tidigare var detalj- och grosshandeln knuten till städerna med marknaderna som förekommande avbrott. Deras utvidgning under 1800-talets andra del kan sättas i samband med dels städernas ökade handelsaktivitet, dels med deras ökade avsättningsmöjligheter till lanthandelsbodarna.

 

 

VI   LITTERATURFÖRTECKNING

 

I  Otryckt materiel

Fakturor från Agardhs handelsbod år 1906

 

II  Tryckta källor och anförd litteratur

Carlsson, Sten,   Yrken och samhällsgrupper, Uppsala 1968

 

Carlsson, Sten,   Liberal högkonjunktur – ett utdrag ur Den svenska historien, del 8,

Stockholm 1968

 

Högberg, Staffan,  Från torghandel till snabbköpsbutik – ett utdrag ur Den svaenska historien,

                      Del 10     Stockholm   1968

 

Eriksson, Olof,   Geografisk-Ekonomisk beskrivning på Kullen, Ur Kullabygd  1949

 

Lindström, Henry,   Näringsfrihetens utveckling i Sverige

                                            Del I,  1809-1836

                                            Del II, 1837-1864

                                            Göteborg  1923

 

Montgomery, Arthur,  Industrialismens genombrott i Sverige   Surte  1971

 

Rehnberg, Mats,  Handelsminnen,  Stockholm  1961

 

 

 

 

 

Bilaga  I

 

Utdrag ur Agardhs fakturor år 1906

 

Leverantörer                                                                       Varor

Faxe och Söner                                                                  Krusbärsvin

Malmö                                                                               Lantvin

                                                                                          Portvin

                                                                                          Cognac

 

Fredin och C:o                                                                   Spillånga

Helsingborg                                                                        Kaffe

                                                                                          Bakpulver

                                                                                          Fläskkorv

                                                                                          Medwurst

                                                                                          Tvättpulver

 

Gullbrantson och Möller                                                      Nattkärl

Malmö                                                                               Handfat

                                                                                          Lampglas

                                                                                          Oljehus

                                                                                          Skärmar

                                                                                          Lyktglas

                                                                                          Stekfat

                                                                                          Dricksglas

 

Gamlestamps Yllefabrik                                                      Kardas

                                                                                          Spin

                                                                                          Vadd

 

Getinge Nya Mek. Verkstad                                               Rotfruktskvarn

Getinge                                                                               Primus

 

Helsingborgs Cigarr- och Tobaksfabriks                             Cigaretter

Aktiebolag                                                                          Cigarrcigaretter

 

Helsingborgs läder och skofabriks                                       Snörskor, herr och dam

Aktiebolag, Ramlösa                                                           Smartinskor

 

Höganäs Mejeriaktiebolag                                                  Smör

 

Nya Valskvarnen                                                                Flormjöl

Munka Ljungby                                                                  Rågsikte

                                                                                          Vetemjöl

 

Hederström och C:o                                                           Citroner

Helsingborg                                                                        Klöverfrö

                                                                                          Kork

                                                                                          Kraftpapp

                                                                                          Salpeter

                                                                                          Sirap

 

Handels-Aktiebolaget ”Danhult”                                          Stenkol

Danhult

 

Helsingborgs Färg-Materialhandel                                       Förbandsartiklar

                                                                                          Färger

                                                                                          Penslar

 

Husquarna Depot                                                               Fotogenkök

                                                                                          Strykpanna

                                                                                          Knallhattar

                                                                                          Patronhylsor

                                                                                          Velocipeder

 

Höganäs Stenkolsfabrik                                                      Krukor

                                                                                          Syltburkar

                                                                                          Fat

 

Höganäs Trävaru-Aktiebolag (?)                                         Takpapp

                                                                                          Brädor

                                                                                          Lister

 

Claes Johanssons Väveriaktiebolag                                     Bomullstyg

Annelund                                                                            Lakansväv

                                                                                          Kamgran

                                                                                          Underkjolstyg

 

John Jakobsson Engross lager                                             Ansjovis

Helsingborg                                                                        Klippfisk

                                                                                          Potatismjöl

                                                                                          Asfalttjära

                                                                                          Trätjära

 

Konstförlaget Kärnan                                                         Brevkort

Helsingborg

 

Karamellfabriken Kärnan                                                    Bröstkaram.

Helsingborg                                                                        Mandelkaram.

                                                                                          Melanch

 

Kullens trävaruaktiebolag                                                    Ägglådor

                                                                                          (5, 10 och 15 tjogs)

 

Kullens lantmannaaffär                                                        Fint salt

                                                                                          Mellansalt

                                                                                          Grovt salt

 

Helsingborgs Kolonialvaru Aktiebolag                                 Bitsocker

                                                                                          Kanel

                                                                                          Senap

                                                                                          Plommon

                                                                                          Ris

                                                                                          Rökt fläsk

                                                                                          Stärkelse

                                                                                          Såpa

 

 

 

AB Larsson                                                                        Dukar

Kinna                                                                                 Handdukar

                                                                                          Elegantbyxor

                                                                                          Skjortor

                                                                                          Tröjor

 

Malmö Chokolad- Konfekt- Fabriks Aktiebolag                 Jubelblandning

                                                                                          Konfekt

                                                                                          Rysk marmelad

 

Malmö Nya Tvålfabrik                                                        Tvål

 

Fritz Malmqvist                                                                   Dockor, bilderböcker

Helsingborg                                                                        Glasögon

                                                                                          Fodral dito i papp, trä och läder

                                                                                          Parfym

                                                                                          Tandborstar

                                                                                          Kalsonger

                                                                                          Spetsar

                                                                                          Stumphållare

                                                                                          Synålar

                                                                                          Ridspön

                                                                                          Väskor

 

Oscar Mohlin, Ängelholm                                                   Fotogen

 

Johan Malm, Trädgårdsmästare, Landskrona                      Frösorter

 

Nya Jernboden                                                                   Borr, spik

Helsingborg                                                                        Hinkar

                                                                                          Kastruller

                                                                                          Redskap

                                                                                          Slipstenar

                                                                                          Tjuder

 

Norrköpings Tapetfabrik                                                    Tapeter

                                                                                          Bårder

 

Johan Petersson                                                                  Halmhattar

Bengtsfors

 

J.D. Stenqvist                                                                     Kuvert

Kvidinge                                                                             Påsar

                                                                                          Skrivpapper

 

Lars Virgins Aktiebolag                                                      Bolster

Helsingborg                                                                        Galoscher

                                                                                          Gardiner

 

August Wingårdhs Aktiebolag                                             Kaffe

Helsingborg                                                                        Mattvarp

                                                                                          Rågsikte

                                                                                          Soda

                                                                                          Flugfångare