Agardhska släkten

- författat och framforskat av Hans Birger Agardh -

Hur skall vi kunna få reda på något om vårt ursprung? Och hur långt tillbaka i tiden kan vi komma?

Jo det finns bevarat en gammal bibel från år 1778. I den har Hans Wilhelm Agardh, han som var det förste Agardh i Brunnby, skrivit på några lösa blad och berättat om vad han känner till, alltifrån sin farfar, hofrådet Hans Agardh, den förste Agardh som kom till Sverige.

Men ännu längre tillbaka då? För redan när han kom till Sverige hette han Agardh eller Agardt som namnet då i regel stavades. Jo, en flicka Agardh som var barnbarn till Hans Agardhs yngre bror Jűrgen gifte sig med en Fröding och blev så mor till skalden Gustaf Fröding. I den släkten har många forskat efter anorna, även på morssidan. Så finns i Släkt och Hävd nr 1 1957 en utförlig genomgång. Vad man där kommit fram till anser jag tillförlitligt och har i regel godtagit – i varje fall de delar som avser Danmark – utan försök till kontroll. Även deras stavning.

Som en tredje källa av stort värde har vi också den gamla släkttavla som förvarades av ”kusin Kerstin” Bergfelt. Den har nu för senare tid kompletterats av Ingegerd Skärby. Men upprättades en gång fr a av några av släkten Hay…. Ingift Agardh.

När det sedan gäller Sverige har vi ju de gängse källorna vid släktforskning: husförhörs-längder och andra kyrkböcker, mantalslängder, bouppteckningar mm. Namnet Agardh stavades med en mängd olika variationer, särskilt de första decennierna i Sverige. Främst beroende på hur varje präst eller ”skrivare” uppfattade namnets uttal. En provkarta följer: Aagardt, Ahgardt, Aggardt, Agardt, Agard, Ahgart, Agart, Ahgat.

Mikael

Källorna för oss till Danmark, till Jylland! Nere i de omstridda gränstrakterna mot Tyskland, i Slesvig-Holstein, levde omkring sekelskiftet 1700 en man som hette Mikael (Michael). Just i dessa trakter, gränstrakter mellan Danmark och Tyskland, rådde sedan länge stor oro och ofta krig. Än hörde området till Tyskland än till Danmark. Ett särskilt litet hertigdöme, Holstein-Gottorp, omfattade delar av både Slesvig och Holstein och fanns under åren 1544-1773. Under tiden 1751-1818, hade också Kungen i Sverige, eftersom han tillhörde hertigsläkten, titeln ”hertig av Slesvig-Holstein”.

Mikael var bonde på en gård som kallades Aagaard (Ågård). Alltså låg tydligen den gård han brukade eller ägde vid en å. Och vi som vuxit upp på landet kan lätt föreställa oss hur livet där var för honom och hans familj. Men lägg därtill också oron under krigstiden. Gårdens namn blev, försvenskat, släktens. Men troligen började ”försvenskningen” redan tidigare, genom inflytande från Tyska språket. Mer om honom vet vi inte. Jo, att han och hans maka hade åtminstone en pojke, Hans!

Hans Michelsen Agardt

Troligen föddes Hans något av de första åren på 1700-talet. Som ung tog han värvning och då slog gårdsnamnet igenom. Det var bättre att ha ett eget efternamn än att bära ett son-namn som kanske många andra också hade. Så blev det Hans Michelsen Agardt. Att han tog värvning kan kanske tyda på att han hade en äldre bror som fick ta vid där hemma. Vi finner honom vid det Oldenburgska kyrassiärregementet (ett holländskt kavalleriregemente enl Bo A-T). Tack vare detta kan vi också följa honom under rätt många år. Han fick ju följa med när regementet förlades till olika platser.

Åren 1742-47 var det sålunda förlagt till Haderslev, Aabenra (Aabenras?), Sönderborg och Tönder i Slesvig. De sedan följande 16 åren blir förläggningen i Rendsborg och Husum i Slesvig, åren 1748-63. Kommande 4 år blir mycket rörliga, 1764-67 i Itzehoe, Krempe, Oldesloe och Uetersen i Holstein. Sedan är regementets saga all. År 1767 upplöses det.

Under denna tid bildade han också familj. Ifrån Töndern (Tundern) fick han sin hustru. Hon hette Catharina Petersen och dotter till Jűrgen Petersen och hans maka. Fadern var borgare i Töndern. Där föddes också deras första barn den 25 november 1740. I dopet fick han namnet Hans, alltså samma som sin far. Sex år senare, år 1746, föddes dottern Anna Sophia i Haderslev. Och en andra son, Jűrgen Michael, märk släktnamn från både fars och mors sida, föddes i Husum den 14 februari 1748 (13 febr enl gravstenen i Båstad).

Hur gick det för Hans i det militära? Avancerade han något? Tack vare uppgifter i födelseböckerna få vi vissa tips. Vid dotterns födelse var han ”korporal Hans Michelsen fra Livkompagniet”. Och när Jűrgen föddes står det: ”Hans Michelsen, Corporal det Leibcompagnie des Obristen Graf von Wedel Fry”.

När regementet uppöstes flyttade familjen till Osterstedt i Schenefeld i Holstein. Där kallades han ”vormaliger Wachtmeister”, ungefär detsamma som underofficer (kvartermästare?). Familjen, ja! Vi vet inte säkert om det funnits flera barn. Men vid detta laget hade Hans för några år sedan flyttat till Sverige. Det är knappast troligt att Anna Sophia var kvar hemma. Och ungefär vid den tiden flyttade också Jűrgen till Sverige. Den gamle krigaren dog den 14 juli 1771. Det blev inte så många år han fick njuta sitt otium som pensionär.

Men varför flyttade båda sönerna till Sverige? Och hur gick det för dem där? Svaret på den första frågan finner vi om vi ett slag vänder åter till pojkarnas mors släkt. Och det gör vi nu.

Petter Pettersson

Hans Michaelsson Agardts hustru var född i Töndern, där hennes far var borgare, d.v.s. antingen handelsman eller mästare i något hantverk eller ”yrke”. Men hon hade också en litet äldre bror som hette Peter. Han var född antingen 1708 (enl S o H) eller 1702 (enl dödboken i Laholms förs.)

Om honom skriver ett barnbarn till systern, biskop Carl Adolf Agardh, i sina minnesanteckningar:

”Tobaksspinnargesällen Pettersson hade på sin vandring ankommit till Laholm, under frihetstiden, då all industri uppmuntrade; börjat där spinna tobak och derpå vunnit så ansenligt, att han ej blott blef en rik man till slut, utan äfven uppbragte Laholms stad till ett välstånd vartill den hvarken förr eller senare hunnit. Han anlade icke blott tobaksspinnerier, kardusfabrik, tegelbruk samt handelsbod, utan uppbyggde även ett stort hus, inköpte en mängd stadshemman i Halland, fick titel af assessor samt gifte sig med en fröken.” (HB tillägg: Kom först till Halmstad som tobaksspinnare? Fick 1736 tillstånd att upprätta ett tobaksspinneri i Laholm. Blev rådman i Laholm 1739, fick sen titeln assessor.)

Han ”gifte sig med en fröken”, dvs adligt. Tvenne gånger t.o.m. Först med Catharina Cornelia von Schoten f. 1716. Hon dog redan år 1762, bara 46 år gammal. Året därpå, 13 juli 1763, gifte han om sig med Dorotea Elisabet Ljungfelt (adl.ätten). Men också hon dog tidigt. År 1769 bara 38 år gammal. Båda äktenskapen barnlösa. Själv dog han den 27 november 1776 av gikt, 74 år gammal.

När barnen Agardt växte upp och skulle ta sig något för skickade modern dem tydligen till sin framgångsrike bror i Sverige. Han var ju också barnlös så… I Laholms stads mantalslängd för år 1755 (upprättad hösten 1754) står Rådman Peter Petersson och hustru samt ett flertal drängar och andra anställda. På fastigheten nr 19, Detsamma gäller för år 1760 (uppt. 1759). Men där finns även systerson Hans Agardt! Ser vi sedan i längden för 1764 finns förutom det vanliga också anteckning om det nyligen ingångna äktenskapet och om ”systerson Hans Agardt, fl. t. Helsingborg”. Nästa mantalslängd jag haft tillgång till, för år 1772, finner vi bla. A. ”Bodbetjänten Agardt”. Vid den tiden är Petter Pettersson änkling.

Låt mig citera ännu ett avsnitt av biskop Agardhs minnesanteckningar: ”Enligt ett testamente, enligt hvilket han önskade se hela sin ofantliga förmögenhet qvarblifvande i en enda hand, tillföll all hans egendom Hans Agardh, som derför kallade sig Hans Agardh-Pettersson, och en ringa penningsumma, som aldrig utbekoms, endast till min Fader Jörgen Agardh”.

Men låt oss nu återvända till Agardhs-släktens huvudgren.

Hans Agardh (-Pettersson)

Som vi redan sett föddes Hans Agardh i Töndern i Slesvig i Danmark den 25 november 1740. Kanske var det hemma hos morföräldrarna, eftersom fadern korpralen nog inte hade så bekvämt logi att erbjuda!

Så växte han upp och vad skulle han ta sig till. Det militära lockade visst inte så mycket. Hellre kanske att bli handelsman – var morfar det? Hans mor hade nog rätt mycket hört om sin framgångsrike bror i Sverige, i Laholm. Och dit kom han, men när? Olika uppgifter finns. År 1752 säger A.-T (Bo Agardh-Twetman). Och S.o H. uppger ca 1753 (efter en uppgift i biskop Agardhs minnesanteckningar att han varit hos sin morbror P.P. åren 1753-63). Jag har alltid tvivlat på att han redan som 12, 13-åring fick ge sig iväg hemifrån till främmande land. I Laholms stads mantalslängd finns år 1755 på nr 19 hans morbror med hustru men ingen anteckning om honom. Men år 1760 (mikrofilmade mantalslängder finns bara för vart 4 eller 5 år), som upprättades på hösten året före, står systerson Hans Agardt. Sannolikt har han då kommit till sin morbror något av åren 1755-1759 (enl biskop Agardh år 1753). Skall vi gissa när han var 16-17 år! Där fick han mycket att lära och hjälpa till med i morbroderns stora rörelse.

År 1763 blev ett händelserikt år för honom. På sommaren gifte morbrodern om sig, men troligen redan tidigare på året hade han flyttat till Helsingborg, och börjat eget. Säkert hjälpte morbrodern honom. Av Helsingborgs rådhusrätts borgarmatrikel för åren 1677-1851 framgår att handelsman Hans Agardh den 25 april 1763 upptogs som borgare. Samtidigt kan nämnas att borgarmatrikeln för 1776, troligen den 11 december, har anteckningen: ”uppsagt sit burskap och flytter til Laholm”.

Så vet vi att det var under 13 år han var bosatt i Helsingborg och troligen under hela tiden i staden å nr 38. I det hemmet växte det upp en hel liten familj under dessa år. Den 12 april ingick han äktenskap med Botilla Christina Pripp. Var hade han lärt känna henne? Jo, i Laholm! Inte långt från morbroderns hus (på nr 15) bodde tullinspektor Nathanael Pripp med hustru och dotter. De båda unga kom att fatta tycke för varandra. Hon var född den 17 september 1742 i Landskrona.

Redan hösten 1763, den 24 november, hade Nathanael Pripp avlidit. Därför följer också svärmor Johanna Pripp f Morian med till det nya hemmet. Hon var troligen född år 1721. Under de följande åren kommer barnen, det ena efter det andra. Den 17 mars 1765 föddes äldsta sonen och döptes redan den 20 mars med namnet Carl Nathanael. Mormor Johanna Pripp bar honom till dopet. Två av faddrarna kunde inte vara med vid dopet, kanske på grund av den korta tid som stod till buds. Både i Helsingborgs dopbok och i släktkrönikan står nämligen, att som fadder i fröken Augusta Liljenfeldts ställe stod demoiselle Johanna Elisabet Pripp och i assessorn Petter Petterssons i Laholm ställe stod commissarie Erasmus Meisner. Ett par intressanta detaljer kan vi lägga märke till. Dels att barnet bars av mormodern. Enligt gammal sed skulle farmor bära barnet till dopet. Kanske levde hon inte vid den tiden. Hon skulle visserligen bara varit 54 år då. Eller hann hon inte komma. Farfar var ju på den tiden i tjänst på sitt regemente. Faster Sophia var då 19 år, men finns inte omnämnd vid något av de andra barnens dop heller. Nå det var säkert inte så lätt med förbindelserna på den tiden. Det andra intressanta är, att farmors bror Petter Pettersson nämns bland faddrarna. Det visar på de nära kontakterna med honom.

Hans Bernt föds

Knappt ett och ett halft år senare blir det tillökning i familjen. Den 3 september 1766 kl 7:30 på eftermiddagen föddes sonen Hans Bernt. Redan den 5 döptes han i kyrkan av prosten Sven Trädgård. Också han bars till dopet av mormor Johanna Pripp. Namnen på faddrarna kan väl säga litet om vänkretsen. Commissarie Meissners fru Botilla stod bredvid (mormor Johanna). Övriga faddrar voro svägerskan (moster?) Anna Catharina Pripp, majoren vid Fortifikationen Riddaren Baltzar Widiwar Chrittilmstedt, tullförvaltare Gustaf Redin och bokhållare Lars Engström. Mantalslängden det året berättar också för oss att svärmor Johanna Pripp bodde där. Och att man hade 2 pigor. Troligen bodde också tullförvaltare Redin med familjen.

Nästan på dagen två år senare sker nästa tillökning i familjen. Den 6 september 1768 föds en tredje son. Eftersom han var mycket klen vid födseln blev han döpt i hemmet redan samma dag. Prosten Sven Trädgård förrättade även denna gång dopet. Pojken fick heta Jöran Petter. Mormor fick som vanligt bära barnet vid dopet. Och rådman (commissarie) Rönnows änka stod bredvid. Faddrar voro commissarie Niclas Berg, rådman Johan C. Tausson, Peter Wilhelm Pripp (morbror) och Christina Pripp.

Så gå ytterligare två år. Ännu ett barn, en pojke, föds. Åter är det i september månad. Denna gång den 13 tidigt på morgonen 1770. Även han döps i hemmet och redan dagen efter. Dopet förrätades av magister Isac Trädgård och pojken fick namnet Nils Albrect. Traditionsenligt bar mormor barnet och denna gång stod bredvid Fru Engström, hustru till handelsmannen, bokhållaren Lars Engström. Lägg märke till att Lars Engström var fadder vid Hans Bernts dop. Troligen då anställd hos Hans A., men nu även egen rörelse. Faddrar voro borgmästare Niclas Corin, director Friedr. Wilhelm Cöster, magister Otto Wåhlin, past.skrivaren Lars Hjorth, Gunilla Carlöf och mademoiselle Wigelin.

Inte bara familjen växer utan tydligen också rörelsen. I mantalslängden för år 1771 står å nr 38 antecknat inte bara handelsman Agardt med hustru och 4 barn utan även en dräng och tre pigor. Och där bor också svärmor Johanna Morian och tullförvaltare Redin. Vi kan också påminna oss att detta år dör också fadern, på sommaren, borta i Schenefeld. ”Sorgen och glädjen de vandra tillsamman”.

Men åren gå vidare. Med en nästan matematisk regelbundenhet föds åter ett barn i familjen, den 17 augusti. Men denna gång blir det en flicka. Och jag tror att glädjen då blev extra stor. Efter fyra pojkar en flicka! Två dagar senare döps Sara Catharina av magister Isac Trädgård. Mormor bar naturligtvis barnet till dopet och vid hennes sida stod denna gång (post)commis-sarie Wallanders fru Wendela Gűllick. Faddrar voro borgmästare Gustaf Cerwin, sekreterare N. Hoffling, Ewa Elisabet Dahlberg, Anna Catharina Rosmellia (samt enl. dopboken: färg-aren(?) Nils Friedrich Munthe och hof.secreteraren Magnus Hambrier(?).

För år 1774 finns en husförhörslängd i Helsingborgs stad (troligen upprättad första halvåret 1773). I denna finns upptagna å nr 38 inte bara handelsman Hans Agart med hustru, svärmor och barn utan också informator Birger Bachell och tullförvaltare Gustaf Redin samt tjänstefolk. Allt tyder på en stabil och fortsatt verksamhet i Helsingborg. Men så blev det inte. Från Laholm hade under senare år då och då kommit dystra nyheter. Morbrodern Petter Pettersson hade redan 1769 blivit änkling igen. Och inte hade de något barn i detta gifte heller. De senaste åren hade han också blivit sjuk rätt ofta. Och han gick ur tiden i november 1776. Troligen hade brorsonen Hans större delen av det året fått sköta den stora rörelsen. Han blev ju så gott som ensam ägare till den stora förmögenheten. I varje fall vet vi att Hans Agardh med hela sin familj under år 1776 flyttade tillbaka till Laholm. Från den tiden kallar han sig också Agardh-Pettersson. Han bosätter sig i morbroderns gamla hus nr 19. Och får också han snart titeln ”håfråd”.

Nästa år ökades familjen med ännu ett barn. Den 3 juli (4 enl dopbok) fick Hans Agarth Pettersson och hans hustru ett flickebarn som döptes samma dag av pastor Ulfgren med namnet Petronella Carolina. Mormor Johanna Morian bar henne till dopet. Och faddrar blevo pastorskan Bundij, mademoiselle Gjers, borgmästare Samuel Corin, rådman Skantze och barnens informator J.A. Wikström. Åren gå. Redan den 12 oktober 1788 avled han, ännu ej 48 år gammal av någon slags ”sot”, och begravdes den 24 i samma månad.

Hans Birger Agardh