Agardh - en invandrarsläkt från 1700-talets Slesvig-Holstein

Hans och Jürgen var två bröder som under andra hälften av 1700-talet kom att invandra till Sverige, närmre bestämt till landskapen Halland och Skåne. De var barn till en militär som hade sin vardag förlagd till olika garnisonsstäder inom de fd hertigdömena Slesvig-Holstein. Ättlingar till dessa syskon finns dags dato spridda på skilda håll i landet Sverige.

Slesvig-Holstein består av några förhållandevis begränsade landskapsområden belägna i gränslandet mellan våra dagars Tyskland och Danmark. Vissa perioder var Holstein-Gottorp en egen konstellation. Gränserna för hertigdömena och samröret med länderna intill har onekligen växlat en hel del under seklernas gång.

Ynglingarna Hans och Jürgen växte upp som söner till en militärt skolad person med namnet Hans Michelsen. Det regemente fadern arbetade i var det Oldenburgska kyrassiärregementet. Brödernas syster Anna Sophia med familj kom också i någon mån att rikta blickarna åt öster, mot Köpenhamn och Sydsverige. Det är avkomlingar efter dessa tre syskon som utgör fokus i denna lilla sammanställning. Tonvikten kommer därvid att läggas på den äldste av dem, Hans, och dennes många efterkomlingar.

Bonden Michael på gården Aagaard

Enligt släkttraditionen fanns det i början av 1700-talet en bonde med förnamnet Michael som ägde en gård någonstans i Slesvig-Holstein. Gården ska ha kallats Aagaard, alltså ´Ågård´ på svenska.

Trots efterforskningar både på Haerens arkiv i Köpenhamn och på landsarkivet i Aabenraa kan man inte komma till full klarhet över var denna gård legat. Erik Hellerström menar dock i ett kapitel i boken Om Fröding (1976) att gården troligen legat i Oversö socken, i kretsen Flensborg, i Sydslesvig.

Hans Michaelsen Agardt/Aagaard

Bonden Michael hade alltså en son som hette Hans. Denne var under stora delar av sitt yrkesverksamma liv knuten till ett kavalleriregemente, det s k Oldenburgska kyrassiärregementet. Ordet kyrassiär är liktydigt med en ryttare som är ”rustad med kyrass av järn eller stål och hjälm och beväpnad med rak värja, pistoler och ibland karbin” (Wikipedia). Hans Michaelsen lär ha benämnts underofficer, Wachtmeister. Flera gånger tituleras han korpral. Detta regemente var över tiden förlagt till olika garnisonsstäder. Under åren 1742-47 uppehöll man sig i Haderslev, Aabenraa, Sönderborg och Tönder i Slesvig. Under åren 1748-63 var man förlagd i Rendsborg och Husum, även det i Slesvig, medan man de kommande fyra åren (1764-67) uppehöll sig i de holsteinska orterna Itzehoe, Krempe, Oldesloe och Uetersen. 1767 upplöstes regementet, troligen orsakat av att Danmark just då beslöt att byta bort det landområde vari staden, markområdet Oldenburg ingick.

Hans Michaelsen gifte sig med Catharina Pedersen och fick med henne den 25 november 1740 sitt första barn. Sonen föddes i Töndern och fick faderns namn Hans. År 1746 föddes i Haderslev en dotter, Anna Sophia och två år senare 1748 var det sonen Jürgens tur att se dagens ljus under det att man uppehöll sig i Husum. När själva regementet kom att upplösas år 1767 flyttade föräldrarna Hans och Catharina till Osterstedt i Schenefeld, som då utgjorde en del av Holstein.

Agardhsnamnets uppdykande

Efternamnet Aagaard, Agardt lär ha upptagits som blivande släktnamn först efter det att sonen Michael Jürgen fötts 1748. Enligt kyrkoböckerna noteras faderns namn dessförinnan Hans Michelsen. Men när den gamle militären dör 1771 återges hans namn Hans Michelsen Agardt. Namnet Agardt har nu obestridligen blivit familjens officiella efternamn. Det ska dock noteras att äldste sonen Hans i alla fall redan 1759/60 i mantalslängder från Laholm skriver sig med efternamnet Agardt. Om man ser på ordets stavning finner man av dessa handlingar att fädernegårdens namn, Aagaard, i samband med familjens kringflyttande vistelse i det tysktalande Sydslesvig (Husum) och Holstein troligen förtyskats till just Agardt och att detta namn följt med när sönerna drog till Sverige. Enligt uppgift ska man inom den danska militären vid denna tid exempelvis ha givit order på just tyska.

När sen sönerna Hans och Jürgen kom att slå sig ner i Laholm, Helsingborg och Båstad kom deras efternamn att bokstaveras lite olika. Hans Birger Agardh har i sina efterforskningar kunnat se hur olika präster och ”skrivare” varierat stavningen på släktnamnet högst påtagligt: Aagardt, Ahgardt, Aggardt, Agardt, Agard, Ahgart, Agart, Ahgat.

Peder Pedersen/Petter Pettersson (1702-1776)

En bror till Catharina Pedersen, Hans Michaelsen Agardts hustru, hette Peder Pedersen och föddes under 1700-talets första årtionde, möjligen 1702. Fadern var borgare i staden Töndern, d.v.s. antingen handelsman eller mästare i något hantverk eller ”yrke”. Peder kom att bli en nyckelperson i samband med att släkten Agardh fann sin väg till grannlandet Sverige.

Stora delar av 1700-talet brukar namnges med beteckningen frihetstiden. Staten försökte på alla sätt gynna den spirande ekonomiska utvecklingen. Peder Pedersen kom att utbilda sig till tobaksspinnargesäll varefter han sökte lyckan i grannlandet Sverige. 1730 fick han anställning som sådan uppe i Halmstad. Efter ett kort mellanspel i Göteborg kom han att etablera sig i grannstaden Laholm år 1737, där han fick tillstånd till att starta upp ett eget tobaksspinneri.

Men Petter Pettersson, som han försvenskade sitt namn till, kom att allt eftersom utvidga sin verksamhet till att även omfatta ett tegelbruk, ett rederi med eget skeppsbyggande, en handelsbodsrörelse. Av mycket stor betydelse blev dessutom hans startande av en s k förlagsverksamhet med Laholm-/Våxtorpstrakten som bas. Denna bestod i att stora mängder ull inköptes från Skåne, Danmark och Pommern. Denna ull distribuerades till människor i södra Halland, vilka därav stickade framförallt strumpor att försäljas till och nyttjas av svenska armén. Petter Pettersson blev, genom att denna hans rörelse gick mycket bra, en välbeställd man och kom efterhand att tillägna sig ett stort antal hemman i trakterna, i runda tal ett 40-tal. Petter ägde kvarteret Duvan som gränsar till Stortorget i Laholm. Han blev tidigt utnämnd till rådman i stan och senare även till assessor.

Petter Pettersson gifte sig 1737 med Catharina Cornelia von Schoten, född i Riga. Efter hennes död 1762 gifte han om sig med Dorotea Elisabet Ljungfelt. Bägge äktenskapen slutade barnlöst. Hans andra hustru dog 1769 och själv dog assessor Pettersson 1776.

Petter hade som redan nämnts en syster och en svåger i Danmark som hette Catharina och Hans. Två av detta pars söner kom att i unga år tillbringa åtskillig lärotid hos sin barnlöse morbror. Den äldste av dessa, Hans Agardh, kom dessutom att ärva merparten av Petter Petterssons rika kvarlåtenskap.

Man kan här lämpligen återge delar av ett föredrag som Tomas Peterson höll under den 14 februari 2008:

”År 1737 gifter Peder sig med Catharina Cornelia von Schoten, syster till den förre arbetsgivaren. Nu vill han öppna eget, fast i Halmstad verkar det vara viss överetablering… så han beger sig istället till Laholm, där han startar upp en ny tobakstillverkning.

Efterhand blir det dock inte bara tobakstillverkning utan fram växer en diversifierad handelsrörelse. Peder Pedersen skaffar sig eget skeppsbyggeri, blir ”redare”. Under 1700-talet blev det alltmer vanligt att kustfrakter genomfördes, det fanns många småskeppare som tjänade sitt uppehälle på detta vis… Peder (Petter) hade även tegelbruk, trävaruhandel och byggnadsverksamhet, han hade sillsalteri i Bohuslän, han hade eget tunnbinderi i Laholm. Men av störst betydelse i sin rörelse var nog den förlagsverksamhet som han bedrev. Ull importerades för att utlämnas till ”bondstugorna”. Under vintermånaderna fanns tid för att karda, spinna och därefter sticka eller väva. De färdiga produkterna säljer sen Peder mestadels till armén.

Peder Pedersen (försvenskat till Petter Pettersson) köper upp en hel del gårdar i södra Halland, enligt någon uppgift kan det ha rört sig om ca 40 gårdar. Kanske viss överdrift. I själva Laholm ägde han just söder om torget ett stort kvarter, kvarteret Druvan. Här bor han och här har han en stor del av sin verksamhet.”

*****

I sammanställningen nedan kommer begreppen Laholmsgrenen och Båstadgrenen att användas om de två Agardhbrödernas respektive släktgrenar. Detta var begrepp som lär ha använts längre tillbaks i tiden – i alla fall enligt Kerstin Bergfeldt, dotterdotter till Bernhard Agardh.

 

Laholmsgrenen

Hans Agardh-Pettersson (1740-1788)

Av någon anledning fann föräldrarna Hans och Catharina Michaelsen Agardt goda skäl för att låta sin unge äldste son Hans ”emigrera” till Sverige. Närmre bestämt till den sydhalländska staden Laholm. Detta lär ha skett på 1750-talet. Enligt någon uppgift redan något av åren 1752-53.

Någon säker förklaring till varför Hans föräldrar lät sonen flytta till ”främmande land” finns nog inte bevarad. Man kan kanske tänka sig att förhållandena i Slesvig-Holstein upplevdes som oroliga och osäkra inför framtiden. En annan möjlig anledning kan helt enkelt vara den att föräldrarna såg hur väl det lyckats för brodern/svågern Peder uppe i Laholm att de när möjlighet inställde sig ville ge sin son, sina söner något av samma chans. Dessutom kan kanske morbroderns barnlösa äktenskap ha medfört att det inte minst var Peder/Petter som önskade få någon nära släkting att bli inskolad och ta över i verksamheten när han själv inte längre orkade.

Det är dock klart att Hans tidigt kom att uppläras till bokhållare i sin morbrors rörelse i Laholm. Han kan ha tillbringat upp till 11 år i denna sin roll och befattning som lärling. Under ett år gick han även bredvid, auskulterade hos handlaren Hinrich C. Bager i Landskrona. Hans sökte sig därefter till Helsingborg och i samband med sin ansökan om burskap i staden blev han den 25 april 1763 utsatt för i sammanhanget sedvanligt förhör - av handlanden J.G.Meisner. Hans fick bara goda vitsord om sina kunskaper i handel.

Helsingborgstiden

Botilda Christina Pripp hette den kvinna som den 12 april 1764 kom att bli Hans Agardhs livsledsagarinna. Hon var född i Landskrona 1742, dotter till tullinspektören Nathanael Pripp. Familjen Pripp kom att flytta till Laholm i samband med att fadern fick arbete där på 1750-talet.

Inom parentes kan nämnas att Nathanael var bror till Albrecht Hansson Pripp, vars sonson Johan Albrecht Pripp i slutet av 1820-talet kom att grunda det välkända bryggeriet med samma namn.

Hans Agardh fick 1767 privilegium på tobakstillverkning i Helsingborg (snus, rappé, karotter och karduser) och upptog 1774 sin svåger, handlanden Arwid Kraak som kompanjon i rörelsen. Det fanns dock andra helsingborgare som redan flera decennier tidigare startat tobaksodling. Denna lär ha bedrivits på marker ovanför Kärnan, där namnet Tobakslyckan vittnar om detta. I början av år 1776 kom Agardh att tillsammans med Lars Engström och Jöns Hult att bilda ett handelsbolag för försäljning av kvarnstenar. Dessutom lär han ha varit engagerad i startandet av en lackfabrik.

Agardh var under sin tid i Helsingborg medlem av kyrkorådet samt fungerade under några år som lotsinspektör.

Under åren 1768-76 var Hans Agardh förman för stadens (borgerskapets) äldste samt för ”handelssocieteten” i Helsingborg. Denna organisation företrädde stadens handelsmän och hantverkare gentemot stadens magistrat med borgmästare och rådmän. Enligt boken Helsingborgs historia ”kan man nog säga, att Borgerskapets Äldstes förman var sin tids motsvarighet till senare tiders stadsfullmäktigeordförande.”

Under Agardhsparets vistelse i Helsingborg föddes Carl Natanael (1765-1816), Hans Berndt (1766-1825), Jöran Peter (1768-1807), Nils Albrecht (1770-1839) och Sara Catharina (1772-1813), medan yngsta dottern Petronella Carolina (1777-1869) föddes först när familjen flyttat till Laholm.

En stor förändring i familjens liv inföll i samband med att Hans Agardhs morbror Petter Pettersson avled den 27 november 1776. Det visade sig att den avlidne testamenterat större delen av sin förmögenhet till just Hans, han var universalarvingen i sammanhanget. Den yngre brodern Jürgen fick endast ärva en mindre del. Mer om honom längre fram. Hans lade till namnet Pettersson efter sitt eget Agardh för att på något vis hedra sin morbror. Flera av Hans och Botildas barn kom också att heta Agardh-Pettersson, men efter de konkurser som kom att drabba släkten lär man ha återgått till att bara använda namnet Agardh.

Laholmstiden

Hans Agardh-Pettersson kom alltså att i stort fortsätta med morbroderns verksamheter. Förlagsverksamheten var ju därvidlag mycket betydelsefull och år 1784 lämnade man exempelvis ut speciellt mycket ull. Detta var betydelsefullt eftersom nöden i trakten var stor på grund av missväxten året innan. Enligt historikern Per Göran Johansson levererades detta år 20 000 par strumpor till militären, av vilka 11 000 par skickades till Stockholm.

”En genomgång av taxeringslängderna åren efter Petter Petterssons död visar på en fortsatt omfattande verksamhet. Antalet anställda i verksamheten var ungefär lika stor. Dessutom betalade Hans Agardh-Pettersson liksom Petter Pettersson mycket skatt, vilket tyder på att affärsverksamheten fortsatte att vara framgångsrik. Det fanns emellertid också problem. Men förlagsverksamheten tycks ha råkat ut för en nedgång i mitten av 1780-talet, vilket ledde till att utlämningen av ull minskade.” Dock startade Hans Agardh-Pettersson under samma tid upp både en kortspelsfabrik och en såpfabrik.

Redan år 1788 dog Hans i någon slags ”sot” och lämnade efter sig hustru, barn och en diversifierad verksamhet. Han var då endast 48 år gammal. ”Det var ett hårt slag mot affärsverksamheten, men även staden Laholm drabbades hårt av det oväntade dödsfallet.” (Per Göran Johansson, 2001)

Carl Natanael af Agardh (1765-1816)

Äldste sonen till Hans Agardh-Pettersson var Carl Natanael. Denne blev student i Lund år 1779 och kom därefter att inneha befattning som auskultant i Göta och Svea hofrätt, som kanslist och kopist i justitierevisions-expeditionen och som protokoll- och revisionssekreterare hos bondeståndet i riksdagen. År 1809 adlades han och fick efternamnet af Agardh.

Carl Natanael gifte sig 31 oktober 1794 med Anna Fredrika Sundling. Paret fick inga barn och därmed slöt de sin egen nyinrättade ätt. Carl blev drygt 50 år.

Hans Berndt Agardh (1766-1825)

Hans Berndt var son nummer två och blev samtidigt fader till Hans Wilhelm och dennes syskon. Mer om honom strax härefter.

Jöran Peter Agardh (1768-1807)

Jöran Peter studerade i Lund i början på 1780-talet och tog ut en juridikexamen år 1785. Han kom under åren 1793-96 att tillsammans med brodern Hans Berndt driva vidare Petter Petterssons och fadern Hans tobaksrörelse.

Jöran Peter lär efter de konkurser som drabbade släkten ha tjänstgjort som landsfiskal och häradshövding uppe i Elfsborgs län.

Nils Albrecht Agardh (1770-1839)

Hans och Botildas fjärde son var Nils Albrecht. Han tog studentexamen i Lund och kom sen att satsa på handelsverksamhet i Helsingborg. Dessvärre kom denna att gå i konkurs 1799. Han kom därefter att få arbete i anslutning till tullstaten i Askersund och som tullinspektör i Linköping.

Nils Albrechts ende son hette Reinhard, vilken kom att bli hovrättskommisarie, medan sonsonen Hjalmar valde skådespelaryrket och kom under viss tid att leda en ambulerande teater.

Sara Catharina Hay (1772-1813)

Den äldsta av döttrarna i syskonskaran, tillika lillasyster till Hans Berndt, var Sara Catharina. Hon gifte sig endast 17 år gammal år 1789 med handlanden Gustaf Bernt (Bernhard) Hay. Denne kom att bli aktiv handelsman i Laholm. Sonen Philip Jakob Hay var alltså kusin med Hans Vilhelm Agardh. Nästkommande två generationer Hay kom att göra sig bemärkta genom Sara Catharinas sonson Anders Bernhard och dennes son Berndt; bägge hade ledande befattningar i Jönköpings tändsticksfabrik.

Petronella Carolina Agardh (1777-1869)

Hon kom att bo många år i Stockholm. Inga direkta kunskaper om hennes liv är i skrivande stund kända. Ogift.

 

Hans Berndt Agardh (1766-1825)

Den nästäldste sonen, Hans Berndt, (ibland citerad under efternamnet Agardh-Pettersson) fick i samband med faderns förtidiga död redan i unga år ett stort ansvar att axla. Han var då endast 22 år. Enligt historikern Per Göran Johansson tycks det som om den betydelsefulla förlagsverksamheten upphörde i samband med faderns död, liksom den av honom startade kortspelsfabriken.

Sterbhuset hade drivit vidare tobaksfabriken, vilken 1793 kom att övertas av bröderna Hans Berndt och Jöran Peter. Några år senare, 1796, upphörde dock även denna verksamhet. Enligt Per Göran Johanssons avhandling ska faderns såpfabrik ha övertagits av Hans Berndt. Men år 1798 gick det hela inte längre runt för honom, han tvingades i konkurs. Att det innebar långtgående konsekvenser för Hans Berndt, som gift sig med Louise Ahrman (från Borås) i augusti året innan, framgår av Johanssons bok:

”Enligt samtida uppgift fick han avstå från all sin egendom och blev utfattig”. Vidare konstateras i Johanssons avhandling att ”den viktigaste orsaken till konkursen skall ha varit att släkten hade gått i borgen för Nils Agardh-Pettersson i Hälsingborg. När han gick i konkurs ledde detta till en ekonomisk katastrof för samtliga i släkten med undantag för Jürgen Agardh bosatt i Båstad. Det kan dock inte uteslutas att även misskötsel av verksamheten samt sämre tider kan ha påverkat situationen.”

Sonen Hans Vilhelm föddes år 1800 när paret Louise och Hans Berndt Agardh flyttat ut till Carlingsdal i Knäreds socken. Gården lär ha legat bortåt en mil norr om Knäred, i närheten av Krokån. Under ett knappt decennium bedrevs här lantbruk. En dotter, Maria Christina, kom till världen 1801, men dog knappt två år senare. När sen nästkommande barn även det blev en flicka kom denna i sin tur att få namnet Maria Christina.

Av allt att döma var dragningskraften att återkomma till Laholm större än de eventuella förnöjsamheter som lantbrukarlivet i Carlingsdal kunde erbjuda. I alla fall återflyttade familjen till staden vid ån Lagan år 1806 och bedrev här åter någon form av handelsverksamhet. Året efter föddes så Göran Petter och 1811 såg dottern Botilda Amelia dagens ljus. Nästan 60 år gammal dog Hans Berndt år 1825. Hustrun Louise överlevde sin make i över 30 år och blev mer än 80 år gammal.

Hans Vilhelm Agardh (1800-1871)

Hans Berndts och Louises första barn blev en son som gavs namnet Hans Vilhelm. Det var han som blev fader till bl a bröderna Bernhard Lorenz, Johan Nathanael och Carl Hjalmar. Mer om honom strax härefter.

Maria Christina Agardh (1801-1803)

Född i Knäred, begravd i Knäreds kyrkogård innan hon var två år fyllda.

Maria Christina Sörensson (1804-1865)

Maria Christina Agardh föddes 1804 i Carlingsdal i Knäreds socken. Hon kom att gifta sig med laholmshandlaren Harald Severin Sörensson. Paret fick tre döttrar: Ulrika Lovisa, Gustava och Jeanette Caroline. Ingen av döttrarna gifte sig.

Göran Petter Agardh (1807-1884)

Hans Vilhelms ende bror var Göran Petter. Denne kom att bosätta sig i Göteborg under ett stort antal år, men flyttade år 1845 tillbaks till Laholm, där han förestod en järnhandel och tillika en snusfabrik. Han fick sonen Carl Emanuel tillsammans med Amalia Cederberg och därefter fem barn med Eva Fredrika Möller.

Botilda Amelia Agardh (1811-1813)

Född i Laholm, död i Brotullen i Laholm endast två år gammal.

 

Hans Vilhelm Agardh (1800-1871)

Den äldste i Hans Berndts och Louises barnaskara var Hans Vilhelm. Första uppväxtåren lär ha varit på landet, på gården Carlingsdal i Knäreds socken. Men mellan åren 1806 och 1819 har han istället haft sin uppväxtmiljö inne i Laholm, eftersom fadern återvänt till denna stad och åter etablerat sig som handlare.

Det tycks som om även Hans Vilhelms håg var vänd mot handlandets livssfär och för att lära upp sig från grunden och pröva på vad ett dylikt liv kunde inbegripa kom han från 1820 och ett flertal år framöver att tillbringa sin tid hos olika handlare i Landskrona. Först bodde han hos handlanden Hans Snell, därefter hos handlanden M E Unnerus och slutligen även hos handlanden E N Bergh med adress Gamla staden nr 22-23. Han vistades i Landskrona ända fram till år 1836. Efter denna långa ”praktik” kunde man onekligen ge honom titeln bokhållare, ”handelsbokhållare”.

Hans Vilhelm har efterlämnat kassaböcker med korta anteckningar om sina förehavanden. Det kan vara av intresse att nämna hans resa till Mölle 27-31 mars 1834, vilken förde med sig en utgift av 8 Rd 30 s. Burfåglar som steglits och kanariefågel inhandlas, liksom en liten hund. Piprökning verkar ha ingått i livets njutningar. Så den 6-10 juni 1835 finns en resa till Brundby antecknad. Den kostade tur-retur 7 Rd 21 s. Att Hans Vilhelm nu skulle träffa sin tillkommande och hennes familj är väl ingen avancerad gissning.

År 1836 kom så bröllopet mellan Christina Nilsson och Hans Vilhelm Agardh att gå av stapeln i Brunnby kyrka den 1 juli. Christina var då 21 år gammal medan Hans Vilhelm var 36 år. Christina var en av två döttrar till kantorn John Nilsson och Hanna Lundell. En mindre ”handelsrörelse” hade redan tidigare börjat spira hemma hos klockareparet i deras två mindre byggnader norr Möllevägen och det blev i dessa förhållandevis små byggnader som Agardhsläktens 110-åriga affärsepok nu kom att genomlevas.

Hans Vilhelms sonsons son, Carl Eric Agardh, kom i mitten av 1900-talet att uppföra den intilliggande affärsbyggnaden i gult tegel.

Den näraliggande gården kom att bli ett viktigt komplement åt affärsrörelsen när detsamma plötsligt blev till salu. År 1845 inropade nämligen ”handelsbokhållaren Hans Wilhelm Agardh Krono Rusthållshemmet No 1 1/4 dels mantal Stubbarp på auktion för 4552 Riksdaler”.

Christina och Hans Vilhelm blev bygden trogen och fick sju barn. Den förstfödde kom till världen den 10 augusti 1837 och fick namnet Bernhard Lorentz. Denne kom efterhand att ta över både affärsrörelsen och lantbruket. De följande åren föddes Hilda Jacobina, Carl Nathanael och även ett barn som dog vid födseln. Hilda blev 3½ år och Carl endast två månader.

Näste son som fick förmånen att bli vuxen och efterlämna ättlingar var Johan Nathanael som föddes 8 juli 1844. Tre år senare, den 23 november, följdes han av ytterligare en son, nämligen Carl Hjalmar. Botilda Amelia föddes och dog hösten 1850, fast hon blev knappt fyra månader gammal. Och slutligen kom Hilda Bothilda till världen 1853 och dog på årets sista dag 1868.

Vad vet vi då om det liv som Hans Vilhelm och Christina hade under åren 1836-1871. Inte så mycket, men förhoppningsvis kommer framtida efterforskningar ge oss mer kött på benen… om affärens tidiga liv, om eventuellt övrigt engagemang i Kullabygden.

Vad vi vet redan idag är att Hans Vilhelms son Bernhard, hans sonson Hans och hans sonsons son Carl-Eric kom att lägga sitt värv, sin möda i det engagemang som affärs- och jordbruksrörelsen krävde. Under Carl-Erics tid kom också en ny, modernare och rationellare byggnad att uppresas strax nedanför den gamla affären. Detta arbete var klart 1946.

Det tycks uppenbart att både Bernhard, Hans och Carl-Eric lade ned mycken tid på Brunnbys framväxande kommunala liv, liksom inom den kyrkliga och frireligiösa verksamheten.

Hans Vilhelm Agardh dog år 1871, 35 år efter bröllopet, medan den 15 år yngre hustrun Christina dog först 1882.

***

Här nedan ges tre mycket korta summeringar av bröderna Bernhards, Johnnys och Carl Hjalmars liv. De ättlingar som idag finns till den förste ”Brunnby-Agardh”, Hans Wilhelm Agardh, härstammar alla från någon av dessa tre söner.

Bernhard Agardh (1837-1912)

Bernhard föddes 10 augusti 1837 som äldste son till Hans Vilhelm och Christina Agardh. År 1871 ärvde han affären och övertog efterhand också lantbruksfastigheten. Han gifte sig den 17 april 1865 med Kerstin Jönsdotter med stark förankring i Kullasläkten.

Paret Agardh fick fem flickor och en pojke: Hanna, Hanna, Thilda, Hans, Louise (Lisa), Maria Christina (Maja). Den förstfödda dottern dog redan efter en halv månad. Alla barnen kom att leva sina liv i anknytning till födelseorten Brunnby. Sonen Hans övertog efterhand rörelsen.

Bernhard dog 1912, medan hustrun Kerstin, född 1840, blev näst intill 97 år gammal.

Johan Nathanael Agardh (1844-1904)

Sonen Johan Natanael, Johnny kallad, föddes den 8 juli 1844. Han kom att ta filosofie kandidatexamen i Lund 1872, varefter han kom att tjänstgöra som ordinarie adjunkt vid Lunds privata elementarläroverk. Verkade också som folkskoleinspektör och extra amanuens på Lunds universitetsbibliotek. Johnny gifte sig den 18 december 1876 med Lilly Zachrisson. Lilly kom viss tid att vara ägare till Skyrups herrgård intill Finja sjön.

Paret fick sex barn: Hans Wilhelm, Ernst Micael, Hjalmar Lorentz, Carl Natanael (Attan kallad), Johan Fabian och Lilly Christina Anselma Maria. Endast Hans Vilhelm och Carl Natanael lämnade ättlingar efter sig.

Johan Natanael slutade sina dagar år 1904, medan hans fru levde till år 1917.

Carl Hjalmar Agardh (1847-1923)

Yngst bland Hans Vilhelms och Christinas söner var Carl Hjalmar. Han föddes 23 november 1847 och dog år 1923. Carl Hjalmar kom att ägna större delen av sitt liv åt affärsverksamheter i staden Ängelholm. Redan som 15-åring fick han anställning i Jon Åbergs diversehandel. Efterhand kom han själv att bli en betrodd grossist.

Carl Hjalmar gifte sig med Ida Svensson den 26 juni 1879. De fick fyra barn: Gustaf Vilhelm, Anna Christina, Hans Gustaf och Elisabet Cecilia. Endast Anna kom att gifta sig (med Gustaf Twetman) och få barn i sin tur. Carl Hjalmar dog 1923, medan hustrun blev 85 år och dog först 1944.

 

*****

 

Det kan nog vara på sin plats med en kort presentation av Hans Agardh-Petterssons två syskon Jürgen och Anna Sophia. Jürgens släktgren har här kallats Båstadgrenen. Samröret mellan de tre syskonen och deras tre släktgrenar var nog tidvis ganska stort under olika delar av 1700-talets andra hälft och även framöver under 1800-talets innehållsrika sekel.

 

Båstadgrenen

Jürgen Agardh (1748-1809)

Jürgen Agardh föddes i Husum 1748 och var lillebror till Hans och Anna Sophia. Han kom att bli inlärd i bokhållarens yrke på samma sätt som storebrodern. Jürgen lär troligen ha kommit till Laholm och sin morbror Petter Pettersson under andra halvan av 1760-talet och vistades här fram till dess att morbrodern dog 1776.

Därefter kom Jürgen att slå sig ner i Båstad, denna ort mellan havet och Hallandsåsens nordsluttning. Båstad betecknades förr som en ”stadsfläck”, med vissa tilldelade handelsrättigheter och styrdes av en stadsförman. Att Jürgen blev en trogen Båstadsbo berodde främst på att han där träffat sin tillkommande, Agneta Ollman. Hon kom från en släkt som tycks haft det väl förspänt både vad gällde huvudets och plånbokens vägnar.

Ett utdrag från ett föredrag hållet av Tomas Peterson:

”År 1777 dör Agnetas farmor och ”Agardhsgården” står tom! Då flyttar Jürgen och Agneta in i gården och öppnar där en liten handelsbod. Jürgen börjar alltså med handel, främst med spannmål. Det har ju odlats mycket spannmål i södra Halland och det var just denna spannmål som skeppades ut från Båstad. På skeppen från Båstad fanns alltså spannmål men även trä och trätjära. När sen skeppen kom tillbaks hade de allahanda varor med sig som salt, tyger, socker, tobak mm.

Åren 1780-83 innebar stor livsmedelsbrist i trakterna… Nu fick skeppen istället införa spannmål till en befolkning som både skulle överleva och ha säd till nästa års utsäde. I Agardhs affärsrörelse kunde man utläsa befolkningens brist på tillgångar när man tvingades lämna silverskeden eller kopparkärlet som pant för leveransen…

Jürgen började köpa in sig i fartyg, vara som delägare. Det var på den tiden ganska vanligt att man slog sig ihop för att kunna finansiera själva byggandet av skeppen. Det var ganska många fartyg som Jürgen antingen var helt ägare till eller förekom som delägare till…

Jürgen ägde under viss tid någon form av såpfabrik, han ägde snusfabrik, hade garveri, spinneri och någon form av kortfabrik. Och liksom sin morbror kom Jürgen att köpa upp en mängd gårdar i södra Halland.”

Så visst var det mycket som gick Jürgen Agardh väl i händer. Han och hustrun Agneta kom att begåvas med 11 barn, varav ett som dog mycket tidigt.

Barnen: Hans Petter (1778-1800), Petronella Sofia (1779-1815), Frans Niklas (1781-1812), Christina Eliana (1782-1866), Göran Gustaf (1783-83), Carl Adolf (1785-1859), Johanna Carolina (1786-1815), Jöns Fredrik (1787-1828), Catharina Bothilla (1789-1865), Charlotta Louisa (1790-1866), Agneta Gustava (1795-1827)

Av denna syskonskara var det framförallt Carl Adolf som kom att bli känd och omskriven. Mer om detta här nedan. Tre av syskonen gifte sig med tre andra syskon i handlare Schonbergs familj, medan Petronella Sofia kom att gifta sig med sin kusin Johan Valentin Klinghammer. Ett barn från detta kusingifte, Johan Jürgen, gifte sig i sin tur med sin kusin Julia Fredrika Erhardine Agardh (Jöns Fredriks dotter). Sex barn kom att födas, men alla dog i tidig ålder!

Carl Adolf Agardh (1785-1859)

Carl Adolf föddes 1785 och var under sitt 74-åriga liv en synnerligen aktiv och ”offentlig” person. Redan som 14-åring skrevs han in som student vid Lunds universitet. Han blev nära vän och vapendragare med Esaias Tegnér, men i Carl Adolfs fall vändes hågen tidigt mot den naturvetenskapliga världen. Det blev botaniken och framförallt algerna som kom att fylla hans forskning med spännande och nydanande innehåll. Han blev 1812 professor i botanik och praktisk ekonomi.

Carl Adolf var inte enbart en snäv naturvetare, utan kom under sitt lundaliv även att starkt medverka till bildandet av ett flertal samhällsinrättningar. Skånska brandförsäkringsinrättningen bildades 1828, Lunds sparbank 1833 och Skånska hypoteksföreningen 1836 – alla mer eller mindre initierade av Carl Adolf.

Naturvetaren och den samtidigt praktiskt inriktade ekonomen Carl Adolf Agardh lämnade dock Lund för att sätta sig till rätta på biskopsstolen i Karlstad 1836. Han blev dessutom invald i Svenska akademien och var med om ett flertal riksdagar. Han var en bemärkt medlem i den s k snillekommitten som utredde skolfrågans framtid. Hans aktiva liv är skildrat och omnämnt i ett flertal böcker och i ett mångtal artiklar.

År 1812 gifte sig Carl Adolf med Margareta Charlotta Lindschoug. De kom att få fem barn: Jacob, Ragnar, Hulda, Emilia och Frida.

Carl Adolf Agardh var alltså kusin till Hans Berndt Agardh.

Jacob Agardh (1813-1901)

Jacob var Carl Adolf Agardhs förstfödde och han blev också den av barnen som tidigt kom att ledas in i faderns botaniska värld. Det måste därför ha varit tillfredsställande för fadern att se hur väl sonen Jacob tog över och fördjupade hans egna påbörjade studier av den i forskarvärlden dåligt utredda växtgruppen alger. Många volymtunga publikationer sprang fram ur hans noggranna studier, varvid kontakterna med andra internationella forskare var av stort värde. Bland algerna var det inte minst rödalgerna som fascinerade honom.

Jacob Agardh blev utnämnd till professor i botanik 1854. Kanske är han idag allra mest känd för sitt engagemang för skapandet av Botaniska trädgården i Lund, en anläggning som började se dagens ljus 1865. De gedigna herbariesamlingar som Carl Adolf och Jacob Agardh samlat på sig från skilda håll i världen skänktes så småningom av den sistnämnde till universitetet. Samlingen kallas för det s k Agardhsherbariet och förvaras på Botaniska museet. Slutligen kan nämnas att Jacob under flera perioder satt i riksdagen och att han även var aktiv på skilda plan i hemstaden Lund.

Jacob Agardh var nästkusin till den förste ”Brunnby-Agardh”, Hans Vilhelm Agardh.

Emilia Agardh/Fröding (1827-1887)

Jacob Agardhs yngre syster Emilia bör kanske omnämnas. Hon växte upp som biskopsdotter i Karlstad, gifte sig 1852 med Ferdinand Fröding. Paret fick fem barn, fyra döttrar och en son. Sonen fick namnet Gustaf.

Gustaf Fröding (1860-1911)

Emilia och Ferdinand Frödings ende son Gustaf kom att bli en av landets mest kända och älskade diktare. Han arbetade viss tid som journalist på Karlstadtidningen. Han utgav flera diktsamlingar över åren, men kom också att vistas på vilohem och på Upsala hospital.

 

Anna Sophia Aagard/Klinghammer (1746-1817)

Förutom de två utvandrande sönerna Hans och Jürgen finns det i papperna en syster med namnet Anna Sophia. Hon föddes i Haderslev 1746 och dog i Köpenhamn 1817. Nuvarande kunskap om henne är ganska sparsam. Hon gifte sig 1770 i Glückstadt med bagaren Johan Kleinhammer, vilken visst haft ett förflutet som militär i fransk tjänst. Det finns anteckningar om att hennes efternamn innan giftermålet varit Aagard, Agad.

Paret fick fem barn: Johan Valentin, Hans Jurgen Peter, Fritz Joachim, Sophia Magdalena, Amalia Charlotta Elisabet.

Sonen Johan Valentin kom att äkta sin kusin Petronella Sofia Agardh och de vigdes 1799 i Båstads kyrka. Hustruns far var nämligen Jürgen Agardh, lillebror till Anna Sophia. Johan Valentin kom bl a att bli handlare och industriidkare i Laholm (ägde såpfabrik) och var även kompanjon till sin kusin Hans Berndt. Efter en konkurs flyttade han något år in på 1800-talet till Båstad där han var dykerikommissarie och stadsförman.

Fritz Joachim utbildade sig till arkitekt och verkade i Köpenhamn, medan i alla fall två av de övriga syskonen tycks ha stannat i Glückstadt. Ett flertal ättlingar till syskonen kom att bo och verka i den danska huvudstaden.

Janne Johansson

 

Källor (huvudsakliga): Hans Birger Agardhs släktforskning;  Bernhard Agardhs släktforskning; Bo Agardh-Twetmans släktforskning; Ingegerd Skärbys släktkunskaper; Per Göran Johanssons bok Gods, kvinnor och stickning (tryckt 2001); Tomas Peterson, Båstad (föredrag 2008); Axel Ejwertz´s böcker om Laholms historia (1961 resp 1976); Helsingborgs historia, böcker framtagna av Helsingborgs kommu.