Agardh-föredrag i Båstad 14 februari 2008

av Tomas Peterson (TP)

Referat från  bandinspelning (delvis dålig kvalité), från sessionssalen i kommunhuset.

Lyssnare, nedknattarare: Janne Johansson

Det ska handla om Agardh i kväll. Här i Båstad finns kunskapscentrum Agardh (gymnasium, bibliotek) Vid Agardhsgatans början finns en byst som föreställer Carl Adolf Agardh… och en bit ner ligger Agardhsgården. I kyrkans vapenhus finns en gravsten med inskriften ”Här under vilar Jürgen Agardh”.

Men vilka var dessa Agardh, varifrån kom dom, vad gjorde de?

En släkting i rakt nedstigande led till Carl Adolf Agardh besökte mig för ett tag sen, hon undrade vad jag kunde veta om Agardh…

• jag började gå genom hembygdsföreningens årsböcker
• jag fick stor hjälp av Bjäre släktring, vars två medlemmar Dagmar Mannebäck och Lennart Hansson genomfört ett fantastiskt arbete med att försöka återskapa Båstads brända kyrkoböcker. 1870 brann som bekant Båstad och även prästgården…
• jag hämtade en hel del uppgifter om Agardh från ”Släkt och hävd”
• dessutom har jag pratat en del med andra Agardhsläktingar

Jag har alltså samlat ihop en hel del uppgifter kring släkten Agardh, men som bekant ju mer man vet desto fler frågor inställer sig.

En gård i Söndre Jylland

När man ska berätta en sån här släktsaga så bör man kanske börja så långt ner i släktleden som är möjligt. Man hamnar då i början av 1700-talet nere i Danmark, i Söndre Jylland. (Tomas visar en karta över området via over-head, Slesvig-Holstein med orter)

Slesvig-Holsteinområdet har ofta varit ett omstritt område och var så redan under medeltiden. Gränserna har flyttats under århundradena. I början av 1700-talet hörde merparten av Slesvig till Danmark. Området, som alltså varit både danskt och tyskt, har varit tvåspråkigt.

Någonstans i Slesvig på en gård som hette Aagaard (ågård) föddes en man som hette Hans Michelsen. Vi vet inte var den gården låg/ligger. Hans värvade sig och tog anställning på ett oldenburgskt regemente. Han blev så småningom korpral och slutade som ”wachtmeister”, alltså underofficer.

Han gifte sig med en flicka från Tönder som hette Katarina Pedersen. De fick tre barn (vad man vet)… den äldste var Hans (Michelsen), föddes 1740 i Tönder. Systern Anna Sofia föddes i Haderslev och lillebrodern Jürgen i Husum 1748.

Kring 1750 lägger sig fadern till med fädernesgårdens namn, han kom alltså att heta Hans Michelsen Aaagaard. Det sistnämnda namnet kom dock snabbt att förtyskas, kanske beroende på att han var med i ett tysktalande regemente, och förändrades till Agart.

Allmänt kan sägas att soldatlivet på den tiden innebar att man fick lov att följa med sitt regemente till de olika platser detta var förlagt till.

Peder Pedersen

Katarina har en bror som heter Peder Pedersen. Deras far är borgare i Töndern, hans namn var Jurgen Pedersen. Peder var tobaksspinnargesäll. Osäkert vad det står för. TP tror möjligen att det kan vara en person som tar hand om de torkade tobaksbladen för att så strimla ner dem och göra piptobak av dem.

Som gesäll beger sig Peder till Sverige… och får 1730 jobb i Halmstad hos tobaksfabrikör Diedrich von Schoten. Men fabriken går dåligt och går snart omkull. Peder drar sig vidare till Göteborg och lär ha haft vaga planer på att följa med ett av Ostindiska kompaniets fartyg. Men därav blir intet. Han kommer tillbaks till Halmstad och får jobb hos en annan tobaksfabrikör, Berndt Liedberg.. Han arbetar där ett antal år.

År 1737 gifter han sig med Catharina Cornelia von Schoten, syster till den förre arbetsgivaren. Nu vill Peder öppna eget, fast i Halmstad verkar det vara viss överetablering… så han beger sig istället till Laholm, där han startar upp en ny tobakstillverkning.

Efterhand blir det dock inte bara tobakstillverkning utan fram växer en diversifierad handelsrörelse. Peder Pedersen skaffar sig eget skeppsbyggeri, blir ”redare”. Under 1700-talet blev det alltmer vanligt att kustfrakter genomfördes, det fanns många småskeppare som tjänade sitt uppehälle på detta vis… Peder (Petter) hade även tegelbruk, trävaruhandel och byggnadsverksamhet, han hade sillsalteri i Bohuslän, han hade eget tunnbinderi i Laholm. Men av störst betydelse i sin rörelse var nog den förlagsverksamhet som han bedrev. Ull importerades för att utlämnas till ”bondstugorna”. Under vintermånaderna fanns tid för att karda, spinna och därefter sticka eller väva. De färdiga produkterna säljer sen Peder mestadels till armén.

Peder Pedersen (försvenskat till Petter Pettersson) köper upp en hel del gårdar i södra Halland, enligt någon uppgift kan det ha rört sig om ca 40 gårdar. Kanske viss överdrift. I själva Laholm ägde han just söder om torget ett stort kvarter, kvarteret Druvan. Här bor han och här har han en stor del av sin verksamhet.

Hans Michelsens barn

Nere i Slesvig börjar Hans Michelsens barn att växa upp. Den äldste sonen Hans kom i slutet av 1750-talet att åka till Laholm för att börja arbeta i sin morbrors rörelse. Men han skulle efter några år också lära på annat håll, han skickades till Landskrona på ett år.

År 1764 gifter sig Hans med Botilda Pripp. Botilda lär ha hört till den släkt som senare kom att tillverka öl. Familjen flyttar till Helsingborg och bedriver egen handelsverksamhet. Hans ägnar sig åt tobakstillverkning men också åt annan handel. Hans blir förman för borgerskapets äldste (vad det nu innebär).

Under tiden har lillebror Jürgen kommit till Laholm och börjat arbeta hos morbrodern där. Systern Anna Sofia Aaagaard behöll sitt danska uttal av efternamnet… och kalla sig överfört till svenska för ågård. Hon gifter sig 1770 i Glückstadt, ganska nära Hamburg, med Johan Kleinhamer. Han lär ha varit betjänst hos en major i Glückstadt, för att sen bli borgare, i detta fall bagare.

En historia eller skröna finns kring denne Kleinhamer. Han ska ha varit kapten i franska armén och kom av olika omständigheter in i en duell med en överste! Johan klarade livhanken medan översten stannade på platsen. Av denna anledning tvingades Johan fly och hamnade så uppe i Slesvig-Holstein. ”Men om det finns någon sanningshalt i denna historia, det vet jag inte” (TP)

År 1776 blir Petter Pettersson sjuk och i slutet på året avlider han. Han efterlämnar inga barn och när testamentet öppnas framgår det att systersonen Hans ärver i stort sett hela förmögenheten. Det var ingen liten förmögenhet, det var ca 100.000 daler silvermynt. En otroligt stor summa! Hans lillebror Jürgen får bara 10.000 daler silvermynt. Man kan undra varför PP gjort upp sitt testamente på detta vis? Troligen ville han att affärsrörelsen skulle må bäst av att hamna hos endast en person…

Peder Pedersen var en duglig man med sinne för affärer. Kom till Sverige under fredstiden då man stöttade fri företagsamhet på alla sätt… Peders hustru von Schoten var av adelsläkt. Det var hennes bror som dock gick i konkurs.

Jürgen Agardh och Agneta Ollman

Jürgen Agardh lämnar Laholm efter det att morbrodern dött. Han har träffat en flicka i Båstad, nämligen Agneta Ollman.

Ollmansläkten var känd för sitt intellekt. Det är troligt att Agneta fått en god uppfostran. Hennes farföräldrar bodde i det vi nu kallar Agardhsgården. Farfar Adam Petter Ollman var häradsskrivare, medan hennes far Jöns Petter Ollman var skeppare och gift med Ingeborg Björkegren. Hennes mor dör redan 1756, när Agneta bara är två år… och det bestäms då att Agneta ska lämnas till prosten och farbrodern Hans Jakob Ollmans hem i Bårslöv, invid Helsingborg.

Agneta Ollman-Agardh har fått många lovord. På ett håll står orden: ”Hon var en ovanligt dugande kvinna, lika skicklig i husmorsgöromålen som i arbetet vid skrivbordet. Hon skrev intressanta brev och även skaldestycken av ej ringa värde. Hade ett klart förstånd och bar även olyckan med en beundransvärd ståndaktighet.”

År 1777 dör Agnetas farmor och ”Agardhsgården” står tom! Då flyttar Jürgen och Agneta in i gården och öppnar där en liten handelsbod. Jürgen börjar alltså med handel, främst med spannmål. Det har ju odlats mycket spannmål i södra Halland och det var just denna spannmål som skeppades ut från Båstad. På skeppen från Båstad finns alltså spannmål men även trä och trätjära. När sen skeppen kom tillbaks hade de allahanda varor med sig som salt, tyger, socker, tobak mm.

Åren 1780-83 innebar stor livsmedelsbrist i trakterna… Nu fick skeppen istället införa spannmål till en befolkning som både skulle överleva och ha säd till nästa års utsäde. I Agardhs affärsrörelse kunde man utläsa befolkningens brist på tillgångar när man tvingades lämna silverskeden eller kopparkärlet som pant för leveransen…

Jürgen började köpa in sig i fartyg, vara som delägare. Det var på den tiden ganska vanligt att man slog sig ihop för att kunna finansiera själva byggandet av skeppen. Det var ganska många fartyg som Jörgen antingen var helt ägare till eller förekom som delägare till…

Jürgen ägde viss tid någon form av såpfabrik, ägde snusfabrik, hade garveri och spinneri, någon form av kortfabrik (vad det nu innebar).

Även Jürgen (liksom tidigare sin morbror PP) köpte upp en mängd gårdar i södra Halland. En av anledningarna kan ha varit den att försäkra sig om egen spannmål i rörelsen. Han drev själv en gård i Bonnarp, liksom en annan i Värentorp. Den sistnämnda byggde han ny, den blev som ett andra hem, som sitt lantställe, fler av barnen gifte sig där.

Jürgen och Agneta blev även ägare till Stolpiska gården inne i Båstad, allmänt kallad Stolpagården.. Denna ligger på Agardhsgatan och ägdes tidigare av Agnetas faster, som var gift med en skeppare med namnet Stolpe. Dessa hade inga barn, varför Jürgen kunde få köpa gården.

Hur gick det för de som stannat kvar i Slesvig-Holstein? År 1767 upplöstes Hans´ regemente, varefter han flyttar till Osterstedt i Schenefeld (sydväst om Kiel i Holstein). Där kallas han "vormaliger Wachtmeister"… alltså som fd, som pensionerad. Han dör 1771. Änkan Katarina flyttar efter makens död till sonen Jörgen i Båstad och stannar där till sin död 1784(?).

År 1788 dör Hans Agardh, endast 48 år gammal. Detta blev ett hårt slag för affärsverksamheten! Och även för själva staden Laholm. Bara ett par av barnen har nyligen blivit myndiga, ”dödsfallet kom för tidigt”. Fem år efter dödsfallet går hela rörelsen i konkurs, möjligen till viss del beroende på att en av sönernas verksamhet i Helsingborg hade stora ekonomiska problem.

Stadsmannaskapet, kriget 1788 mm

Jürgen var en ganska ansedd person i lilla Båstad, men hade nästan inga direkt officiella uppdrag. Hans namn finns dock med i samband med gränsdragningen mellan Skåne och Halland. Efter freden i Brömsebro 1645 skulle så gränsen till Halland bestämmas, Sverige hade ju fått Halland på 30 år. Men endast tolv år senare tog ju svenskarna även Skåne och då var det inte längre så noga med var gränsen mellan landskapen exakt var belägen. Så det kom att dröja 125 år innan denna gräns blev bestämd… och när den verkligen blivit utstakad var Jürgen en av dem som undertecknade.

Stadsmannaskapet. Båstad var förr en s k stadsfläck, man hade vissa handelsrättigheter, men inte riktigt fullt ut… Stadsfläcken skulle skrivas av en förman. Agnetas bror, Adam Ollman, var stadsförman 1791-1800 (han dog år 1800, 51 år gammal). Efter hans död trädde Jörgen in som stadsförman under knappt ett års tid – antagligen för svågerns skull, för att stadsfläcken skulle fungera.

Gustav III´s krig1788. TP hänvisar till en stor tavla i sessionssalen, där just denna händelse skildras, det ryska anfallet mot Båstad. Ryska krigsfartyg hade under sommaren och hösten härjat, man gick i land, plundrade, brände…Den 8 augusti 1788 siktades ett ryskt krigsfartyg… men Båstadborna hade förberett sig, bl a genom att införskaffa de vapen som helt enkelt fanns att införskaffa. Bl a hade Agardh två stycken nickhakar i sin ägo, en typ av signalkanoner. Man hade införskaffat krut, man hade stöpt kulor… Allt för försvaret av Båstad. Troligen var det Jürgen Agardh som låg bakom organisationen av försvaret. Det hela slutade ju lyckligt.

Intresse. I bouppteckningen finns omnämnt en boksamling som värderas till 75 riksdaler, lär ha varit ganska många böcker. Barnen undervisades i hemmet, av informatorer. Fanns någon som hette Andersson, en annan var Kilgren. Familjen var nog också religiöst lagd. Fanns en hernhutisk riktning ledd av Båstadkyrkoherden Samuel Asenius, en s k brödraförsamling. Denna Båstadvariant lär ha urartat.

Jürgen Agardh avlider 1809, 61 år gammal. Bouppteckningen visar att han efterlämnade en mycket stor förmögenhet. Hustrun Agneta flyttar efter makens död upp till torget. Denna fastighet ägdes under nästan hela 1900-talet av familjen Berg och då huset är byggt i vinkel har det i folkmun kallats ”Bergs´a hörna”. Under 1800-talets senare hälft ägdes den av handlanden Tiljander, varför den då kallades Tiljanders gård.

Gravstenen i vapenhuset har alltså Jürgens namn. Kostnaden var 200 kr, och ett lika stort belopp var avsatt för hustruns del. Men Agneta ville inte att pengarna skulle användas på detta sätt, utan inrättade istället en donation…

Carl Adolf har karakteriserat sina föräldrar, om sin far: ”Jürgen har ett säkert förstånd”, om sin mor nämner han att hon ”är ett snille”.

 Ps  Varning för stavningar av namn, svårt att höra ibland, svag inspelning!!  ds

Ett senare inflikat delreferat.

Kleinhamer, ändrat till Klinghammer. Äldste sonen Johan invandrade till Båstad och gifter sig med kusinen Petronella Agardh. Han var dykerikommissarie, koppling till bolag som utför bärgningsarbeten (tror TP). Även han var stadsförman, nämligen under åren 1804-1813.

Hans Petter Agardh utbildade sig till bokhållare i Lund; hjälper sin fader med affärerna, dör tidigt

Frans Niklas Agardh var sjökapten i handelsflottan.

Christina Agardh gifte sig med Göran Schonberg.

Mest känd av syskonen blev Carl Adolf Agardh. Mycket finns att berätta. Några data. Han började läsa i Lund vid 14 års ålder, samtidigt med Tegnér. Dessa kom att bli mycket goda vänner.

Vid 27 års ålder erbjöds han bli professor i så väl matematik, ekonomi och botanik… Carl Adolf valde botaniska…  Kom att utforska algerna. Hans son, Jacob Georg, fullföljde dessa forskningsinsatser.

Prebendepräst, ekonomisk fördel. Företrädde prästeståndet under ett antal riksdagar. Blev 1833 som förste naturvetare medlem av Svenska akademien. Under 1820-talet deltog han i den s k Snillekommittén, ett utredningsarbete om den kommande folkskolan (beslutades 1842).

År 1835 blev han erbjuden biskopsstolen i Karlstad. Enligt TP skulle han tidigare ha sökt den i Lund (stämmer verkligen detta??, knappast, snarare på sin ålders höst). Han kastade sig med energi över de teologiska vetenskaperna. Han tog initiativ till bildandet av ”Föreningen till spridande av nyttig folkläsning”, var något av pionjär inom folkbildningen.

Sämre med hanterandet av de ekonomiska kunskaperna. Köpte sig ett bruk uppe i Värmland, men det var inte så lätt att sköta detsamma, det blev konkurs.

Helt slagen blev han dock inte av detta, utan 70 år gammal började han ett stort arbete, en statsekonomisk statistik över Sverige… han dog 1859.

Systern Johanna Carolina var sjuklig, fick extra tilldelning i samband med arvet.

Brodern Jöns Fredrik var lantbrukare men även handelsman i Laholm. TP känner sig osäker om denne. Han var gift med Elisabeth Schonberg, vilken dör relativt ung. Sonen Johan Mortimer blev professor i Lund och dottern Julia gifte sig med sin kusin Johan Klinghammer (son till den tidigare nämnde Johan Kl.). Den yngre Johan var stadsförman 1826-1837. TP nämner något om att man gift sig på dödsbädden… hur hänger ihop?

Catarina Botilda, gift med Johan Schonberg.

Charlotte gift med klockaren Peter Settergren

Agneta gift med… Magnus Sjöberg…