Jacob Agardh

Per Lassen, intendent på Botaniska museet i Lund, höll detta föredrag i samband med Lunds botaniska förenings julfest den 6/12 2003.

Janne Johansson spelade in och skrev ned  föredragningen. Vissa mindre delar var på grund av inspelningens dåliga kvalité svåravlyssnade.

Henrik Johansson, ordförande i Lunds botaniska förening, inleder och presenterar biskop Carl Adolf Agardh som kvällens huvudfigur. Per Lassen (PL), intendent på Botaniska museet, får snabbt möjlighet att ta denna villfarelse ur åhörarnas huvuden. Skratt följer från en ganska fulltalig publik på en föreläsningssal i Anatomen (rakt över vägen från Agardhianum räknat).

PL framhåller att det finns flera kända Agardhar, en intressant familj. Carl Adolf var morfar till Gustaf Fröding, medan Jacob Agardh alltså var Frödings morbror.

Sedermera biskopen Agardh var en briljant figur, inte bara uppfattad av andra som briljant, utan uppfattade sig själv också som briljant. Under denna tid sammantrålade de ”briljanta” lundensarna ofta på Härbärget i Lundagård, det var studenter som invandrat från olika håll, Båstad, Värmland… och som umgicks med varandra, briljerade inför varandra…

Ska kanske först säga något om fadern, Carl Adolf. Denne var alltså intressant, briljant… hade ”diverse grejer för sig”, han var berömd, charmör, kvinnokarl, även i mogen ålder som biskop… ibland blev det skandal. Han hade ett livligt temperament… kan ses i handstilen. Några amatörmässiga kommentarer… När stilen var stor, lite barnslig och lättläst… trodde PL först att det var den unge Agardh… och att när det var raspigt och haspigt och smått och nästan oläsligt så var det den äldre – men så är det inte! När han hade ett mera deprimerat sätt att vara, då var han inte så kreativ, fast då var han mer ordentlig och skrev omslag till sina arter, skrev namn i sina böcker, skrev upp när han köpt dem osv När han var kreativ och hittade på nya arter och kastade ner intressanta formuleringar och så, då var det med den hastiga stilen…

Den yngre Agardh, sonen Jacob, var uppenbarligen lugnare, hade icke sådana pendlingar. PL känner inte heller till några skandaler kring denne.

Om man jämför med vad de producerat, så har den yngre Agardh publicerat väldigt mycket större volymer inom ämnesområdet botanik än den äldre. Jacob publicerade sig från 1832 till sin död 1901. Fadern skrev också mycket, men mycket handlade inte om botanik. Han var under cirka 30 år botanist i Lund, men hade hela tiden så fruktansvärt mycket annat att göra.

Men det fanns också likheter mellan fader och son, stora likheter. Bägge två hade både starka ekonomiska och politiska intressen. Bägge två visade mycket stor duglighet i administrativa värv… i statliga, kommunala och kommersiella sammanhang.

(PL delar ut en namnlista på personer med stor anknytning till Jacob Georg Agardh; finns åternedskriven just efter denna nedteckning)

Jacob Agardh

Jacob föddes 1813 i Lund och dog på nyåret 1901 i Lund, begraven här, söder om trädgården, passar ju bra. Varför föddes han just 1813? Jo, fadern fick professuren 1912…fick då mer pengar, kunna sätta bo… Var viktig anledning.

Jacob var en brådmogen kille. 1832 disputerade han på avhandling om Pilularia… Märkligt nog kan PL inte hitta denna skrift i museets samlingar.

Disputera kunde man på den tiden göra då och då. Inte bara för att erövra doktorsgraden, utan även för övnings skull eller bara för att lägga fram något visst ämne för ventilering. Ännu i denna tid var det vanligt att praeses hade skrivit avhandlingen, för att sen hans elev skulle försvara den.

1835 hade fadern, Carl Adolf, meriterat sig så kolossalt att han blev utnämnd till biskop i Karlstad. Idag låter detta kanske inte så imponerande, men i början av 1800-talet var en biskop en mycket betydande person. Han var t ex chef för stiftets skolväsende och hade mycket andra administrativa uppgifter. Så det var inte fy skam. Han måste då förstås lämna sin professur. Sonen var nu 22 år och hade redan ägnat sig mycket åt botaniken. Men på 1800-talet fanns inte längre samma ”sed” som i exv Upsala på Linnés tid, då denne fick tillstånd att besätta professuren efter sig själv med sin egen son. Så gick det inte längre till.

Botanikprofessuren tillsattes 1839 med en entomolog, Zetterstedt. Denne var dock ingen påläggskalv direkt, han var faktiskt jämnårig med Agardh den äldre, Carl Adolf. Jacob Agardh var som nämnts dock redan starkt engagerad i olika botaniska sammanhang. Hade t ex hand om undervisningen i dåtidens Botaniska trädgård. 1847 blev han extra ordinarie professor och möjligen fick han därigenom högre lön.

1834, när han bara var 21 år gammal, hade han gjort arbete om … algernas germination, studerat dem mikroskopiskt, hittat simmande små… och sen fortsatte han och fortsatte han att skriva och skriva och skriva så länge han levde. Det största riktigt stora arbetet kom 1842 och var på latin så klart… och det är en monografi över alla kända alger i… (hör inte, JJ)… och är tillägnad mrs Griffiths, en intressant dam. Och ett intressant ”motto” över verket, från en kollega, britten Harvey… (hör dåligt, JJ)… men det var uppenbart att han mena, utan tanke på Darwins utvecklingslära som inte kommit än, … … … (tyvärr, hör dåligt)… affiniteter ska förklaras med släktskap och … kanske tänka om lite där… partikelfysik och astronomi… På tidiga 1800-talet började romantiska tänkesätt slå rot och man var ganska nöjd med att bygga vackra, fina system. Hur det hela hängde ihop, vad det var för… bakom, det vete sjutton, kommenterar PL… … Agardh var en starkt troende person… Romantiska konstruktioner… att komma åt skapelsen… …

Vi går tillbaks till Jacobs dedikation till Griffiths, en vetenskapshistoriskt intressant person. Hon var prästfru och kom från South Devon, Torquay i England. Hon var äldre än både fader och son Agardh. Hon startade mycket tidigt med att samla alger och meddelade sina fynd till samtida botanister och samarbetade med dem och exkurerade med dem… och var ”gudmoder” till flera, till både den äldre Hooker och den yngre Hooker, och den äldre Agardh och den yngre Agardh. Jacob hade när han gav ut detta verk tidigare varit över i England (1837?) och exkurerat med mrs Griffiths. Hon var då nästan 70 år gammal…

Jacob Agardh reste inte så mycket… men… 1827 fick fadern ett stipendium av …. akademien… och den 14-årige Jacob fick följa med och var hjälpreda och sekreterare. Åren 1836, 1837 och 1840-41 var Jacob åter nere vid Medelhavet. På hemvägen åkte han om mrs Griffiths … Han höll sig dock huvudsakligen i Lund och skaffade sig material (alger) genom sina fantastiska kontakter… vilket framstående vetenskapsmän normalt hade på 1800-talet, helt imponerande även sett med våra dagars ögon. Jacob Georg hade korrespondens med kollegor ifrån alla bebodda världsdelar… Australien var dock på den tiden under kolonisation En av hans allra viktigaste korrespondenter var hans jämnårige William Henry Harvey som däremot reste mycket, exv bort till just Australien. Denne var en riktigt stor man inom systematiken. … Harvey publicerade ungefär lika mycket som Jacob Agardh.

Botaniska trädgården

Jacob Agardh blev professor i botanik här i Lund och undervisade då i detta ämne, men aldrig vad man vet om just alger. Han skrev läroböcker i botanik och skrev en kuriös och mestadels bortglömd… skrev ju på latin, om växternas… Han var originell genom att ta upp lite ovanliga karaktärer, tittade rätt mycket på fröämnena… Man kan tycka detta mest är kuriosa synpunkter, men de har historiska anknytningar. Denna bok kom inte långt från 1860… och den låg till grund för dispositionen av den nya Botaniska trädgården!

1865 lyckades Jacob Agardh få till stånd uppbyggandet av Botaniska trädgården i det perifera läget utanför vallarna. Det var ett stort kattrakande bland institutionerna på 1840- och 50-talen – hur skulle man kunna bygga nytt, hur skulle man få råd, var skulle man få plats osv Men Jacob Agardh gjorde ett Alexanderhugg och sa att vi kan flytta ända ut till Östra Vallgatan… och så gjorde man det och kom då att ligga allra längst ut av alla institutioner. Vi har i behåll i arkivet på museet en hel del skisser hur han planerade var de olika växtfamiljerna skulle placeras… Jacob Agardhs systematik användes enbart i Lund, Agardhs system. Hans föreläsningar gick efter denna bok.

Agardhsherbariet, Agardharnas herbarium är fader och sons sammanlagda uppsättning med alger… mest några få procent är faderns, det allra mesta härrör från sonens. Här finns inte bara alster från just Agardharnas tid. Carl Adolf Agardh var ju inte den förste botanisten i Lund, han efterträdde Anders Jahan Retzius, som var hans läromästare… Här finns även insamlade ex från Linné, König m fl… De har hållit sig bra.

Den unge Jacob Agardh var ute och studera alger framförallt i Bohuslän och Kärringön besöktes en hel del. Många exemplar finns nämligen därifrån. Efter hand som han publicerade sig och blev mer och mer berömd så skickade allt fler och fler botanister material till honom. Det finns alldeles oerhört mycket som kolleger och bekanta runt om i världen har skickat honom. En sådan vänligt stämd kollega som Harvey var mycket generös och skickade massor med dubbletter… samtidigt fanns det dock också en tysk, vid namn Kützing, en originell, något äldre person, en intensiv man, lärare, som publicerade sig flitigt … han var konkurrent och inte vän med Agardh. De skrev parallellt och bredvid varandra… (svårt höra om Jacobs inställning…,JJ)

Att jämföra kollegorna – Jacob Agardh var inte en särskilt god tecknare! Där finns massor, massor, massor med skisser i herbariet… skisser, förarbeten till figurer. Dessa lämnades över till professionella tecknare som gjorde sitt jobb så att de avtecknade arterna nästan blev vackrare än verkligheten själv… Däremot var både Harvey och Kützing oerhört begåvade tecknare, de ritade själv och gjorde även graveringar.

Tänkte på latin

Jacobs publikationer… 1800-talet är ju en övergångsperiod. Redan i början av 1800-talet så hade somliga vetenskapsmän börjat skriva på svenska, men det var nog undantag. Det skulle ju vara på latin och så småningom på tyska. Inom parentes kan nämnas att Linné och hans kolleger som startade Vetenskapsakademin kom på att man skulle bryta med gamla traditioner och Vetenskapsakademiens skrifter var ju avsedda att upplysa allmänheten, så därför var de i princip på svenska. … Däremot Jacob Agardh var lite gammalmodig av sig.. Av hans stora produktion är endast något lite skrivet på svenska… Från denna långa period, mellan 1832 till 1901, blev det som publicerats på latin med tiden något svåråtkomligt.

Visst kunde många latin, men… Jacob var nog så fruktansvärd slängd i latin att han t.o.m. tänkte på latin. Och i långa fina invecklade meningar med bisatser trädda i bisatser och konstiga konstruktioner som jag (PL) inte behärskar… Detta att han tänkte på latin framgår av hans arbetsanteckningar, som inte på något sätt var avsedda att publiceras. Det finns massor av små lappar med nedkastade idéer som var skrivna på latin… (svårt höra flertal meningar, JJ)… Man kan ju konstatera att både fader och son behärskade flera andra språk, som franska och tyska och engelska. Och engelska behärskade de väl. De inte bara mottog försändelser på engelska utan svarade också på engelska… Jag tror att det här har att göra med familjens inriktning. Familjen Agardh kom från Danmark och två bröder som var handelsmän flyttade till Båstad.

En kusin till Jacob hette John Mortimer och var född i Båstad… Carl Adolf var hans farbror och Jacob Georg var alltså hans kusin… oerhört mångsidig. De var inte bara kusiner, de var också fosterbröder.. ty Mortimer blev föräldrarlös och bodde i Carl Adolfs hem i Lund. Carl Adolf, Mortimer och Jacob var inte bara naturvetenskapsmän, utan var därjämte oerhört intresserade av ekonomi. Mortimer var matematiker, astronom och blev professor i astronomi strax innan sin död. Han skrev en bok om… som Jacob Georg gav ut efter Mortimers död. Står mycket tydligt att det är Mortimer som skrivit skriften men Jacob som sett till att den blev utgiven.

En lustig sak. De två kusinerna disputerade samtidigt, men inte för doktorsgraden utan för övning, år 1829 (då Jacob var 16 år och Mortimer…) över ”Granskning av statlig…” vid Carl Adolf Agardhs presidium. Det var uppenbart att professor Agardh skrivit en avhandling om statsekonomins grund … vilken sen skulle försvaras av fem lovande studenter, var för sig.

En liten parentes om Agardh, algerna och damerna. Något som jag inte blivit klok på är om det är något speciellt med alger… visavi damer. De har inte publicerat så mycket, men att samla alger är de väldigt duktiga på. I herbariet finns säkert ett hundratal olika damer identifierade och några framstår i en stark dager, framförallt mrs Griffiths. … Många, många, många… Låter tämligen idylliskt… Fanns ett flertal algletande damer i Australien, Tasmanien, ofta prästfruar. Var dock en aning tvekluvet. Å ena sidan denna romantiska bild med fruar som samlade alger till vetenskapens fromma, samtidigt som deras män underkuvade, dödade infödingar vid den brittiska kolonisationen av dessa områden… Obehaglig tanke, men inget av detta nämns ju i skrifterna. Harvey, som var en god kollega… han inleder en av sina skrifter om alger med att entusiastiskt redogöra för hur det brittiska imperiet hade växt under hans tid… Harvey reste nästan överallt och gjorde sina insamlingar… Han var ganska from. Det är svårt att se igenom och förstå dessa sammanhang.

Hyllning på 80 årsdagen

Jacob Agardh fick många erkännanden under sitt liv, ordnar och sånt. Men …han skriver noggrant i sitt testamentariska förordnande om vad som bör hända efter hans död. Nordmanna (?), de danska ska sändas tillbaka via ambassaden och den preussiska… Han var ju riddare av Nordstjärneorden, sen kommendör av Nordstjärneorden… och de skulle lämnas tillbaka och gjordes väl så. Detsamma skulle göras med den preussiska… men i det fallet skedde dock inget tillbakalämnande… (PL tar fram den, hängande i sin väst…) Den är väldigt vacker. Var bara 30 tyska och 30 utländska som kunde tilldelas den… Ja, nu finns ju inte Preussen längre, så jag (PL) tycker vi behåller denna kvarblivna …

Jacob skulle fylla 80 år, 1893. I god tid före detta så bad man en kollega till honom i Italien, en professor i botanik i Molna… ”… utoni”, en mycket bra person som gjorde en stor sammanställning kring förra sekelskiftet och som omfattade precis allting som varit publicerat om alger… och då var det ju väldigt mycket av detta som Agardh hade gjort… han var en stor beundrare av Agardh…

(PL visar och berättar kring den inramade, glasade ”tavlan”)

… här finns mycket flaggor , vapen och så. Här finns riksvapen för alla de länder vars botanister är med på denna ”adressen”. Jordklotet syns, skulle symbolisera hela världen. Unionsvapnet finns… det var på den norsk-svenska unionens tid… och allt möjligt som jag inte kan identifiera. Alla bebodda kontinenter var med… amerikaner, ryssar, en japan, australiensare osv… Gick postgången så bra så man kunde skicka runt det här för påskrift? Nej! Dock fick alla skicka in sina namnteckningar och sen har artisten som har ritat detta kopierat av dessa. Detta syns bl a genom att alla namnteckningar är skrivna med samma bläck och med samma färg. Synd.

Nåväl, posten fungerade i alla fall så pass bra att man fick ihop alla dessa… (Olika innehåll) En bild av Lund finns medtagen på ”hyllningstavlan”…men hur det gick till, det vete sjutton… för detta är en mycket äldre bild av Lund än 1893, det år då Agardh fyllde 80… för där är ju de gamla domkyrkotornen på, då hade inte Zettervall varit framme och härjat och rivit och byggt nytt. Detta gjorde han redan på 1860-talet. Lars Göran Oredsson tittade på denna avbildning och såg genast vilken tavla det var som varit förlaga till bilden i detta nya sammanhang. Helt anakronistiskt var det alltså, om man nu eftersträvat en tidstypisk lundabild.

Det fanns, finns en ”förpackning” kring det hela, men tyvärr har den blivit splittrad och blekt av solsken och olämplig förvaring och så… Jacobs initialer, JGA är broderade med siden, med gyllenfärg på grön bakgrund. Det ser oerhört elegant ut… Denna den pampigaste av ”adresser” var dock inte den enda som 80-åringen fick. Sådana sändes t ex också från kolleger i det egna landet…

Engagemang i Lund och på olika riksdagar

Vad engagerade sig Jacob Agardh i förutom botanik och alger? Han hade uppenbarligen väldigt goda kontakter med myndigheter och anslagsgivare och kunde utverka att det beviljades medel, det var framförallt den fruktansvärda summan på 60 000 (?) riksdaler för att flytta botaniska trädgården till dess nuvarande plats. Detta penningbelopp inkluderade då inköp av nya växter och byggande av nya byggnader, anläggande av gångar mm.

Botanisterna hade alltså haft det riktigt eländigt innan flytten. Den tidigare trädgården var svår att sköta, lokalerna var helt orimliga, man hade herbarier på Orangeriets vind som möglade och for illa. Vi har inte mycket herbarier kvar från tiden innan flyttningen, men när sen allt kommit på plats… och tillkomsten av botaniskt museum mm i det som med rätta kallas Agardhianum… då blev förhållandena mycket bättre och herbariet växte…

Jacob var alltså som nämnts ingen särskilt god tecknare. Men han var ambitiös… och Agardhianum är i alla fall byggnadshistorisk. Det byggdes många institutionsbyggnader här i Lund under mitten och andra halvan av 1800-talet och man vet vad det är för arkitekter till de olika husen. Det var antingen Brunius eller någon elev till Brunius eller Zettervall eller någon elev till Zettervall… men när det gäller Agardhianum så finns det ingen arkitekt, det finns en skiss av Agardh själv och så finns det en renritning som var byggmästarens… Detsamma gäller övriga byggnader här i trädgården som växthusen och så – en skiss av professorn som renritades av byggmästaren…

Man hann med mycket på den tiden, under 1800-talet. Dels var undervisningen säkerligen inte så särskilt betungande alls, en man kunde sköta undervisningen själv, kanske endast ett par elever om året… och det gick säkert enkelt, administrationen var liten, så man hade mycket goda möjligheter att engagera sig i olika sammanhang...

Jacob Agardh var fullmäktig för Lunds universitet vid riksdagarna på 1860-talet fram till dess ståndsriksdagen avskaffades… han var deputerad i prästerståndet… om man var vid universitetet så var man inte borgare, inte adel och inte bonde… Sen fortsatte han att vara ledamot i Andra kammaren, för Lunds stad på 1870-talet. Detta trots att han var starkt kritisk till ståndsriksdagens avskaffande och opponerade sig kraftigt mot en sådan omändring… Var faktiskt grundad i en ganska radikal ståndpunkt, ty han menade att den nya riksdagen skulle, med föreslagna principer, bli i avsaknad av arbetande människor… och framförallt Första kammaren skulle bli ännu mer en rikemansförsamling än vad adelståndet hade varit.

Det visade sig att han var erkänd som en ekonomisk person och satt också i bankoutskottet… Han var ledamot i en myntkommission som 1872 kom underfund med att man skulle införa en gemensam nordisk valuta… i kronor och ören. Man hade haft annan räkning tidigare. Fick gemensam beteckning, gemensamma storlekar… tyvärr pajade ju detta system.

I rådhuset vid Stortorget i Lund… där hänger Jacob Agardh. Ovanpå allt annat hade han förstås tid att vara ordförande i Lunds stadsfullmäktige. På 1860-talet. Och dessutom ordförande och styrelseman i en förskräcklig massa sammanhang… Förutom ordnar fick han en massa medaljer från olika inrättningar och vetenskapliga… Det allra finaste i mitt tycke är en biljett, en guldplakett, som är en fribiljett för professor Agardh under sin livstid på järnvägen Lund – Trelleborg. Han var nog ledamot eller ordförande i denna järnväg Detta är ju den riktiga kontinentala banan som inte tar omvägen om Malmö, utan går direkt från Lund till kontinenten. Antagligen var Agardh involverad redan när den började byggas… Tyvärr finns ju inte järnvägen kvar… och biljetten var ju personlig, så det är kanske svårt att hävda att museet skulle kunna ha möjlighet att nyttja fribiljetten idag…

Herbariet

Det har inte nämnts så mycket om herbariet. Det ligger i brandsäkra skåp. Och visst är det väldigt värdefullt och är smockfullt med typexemplar. Det är internationellt efterfrågat… australiensare, sydafrikaner… förfrågar oavbrutet. Vi har tillåtit oss lite vanvördnad mot Jacob Agardh. Han föreskrev i sitt testamente när han donerade herbariet att det skulle stanna i huset och inte lånas ut… Vissa invändningar kan väl göras mot detta synsätt. Denna samling kan väl rimligen inte räknas som ett privatherbarium. Man tyckte det förr , men det var ju uppsamlat under tjänsten, i tjänsten och dessutom är det väl hårt att sydafrikaner och australiensare ska behöva åka ända till Lund – utan istället har vi skickat det önskade för påsyn. Och det har fungerat, inget kommit bort eller blivit allvarligt mosat.

Den väldigt torra luften är ett problem. 1997 så upptäcktes det att en hel del alger blivit klibbiga, svarta… varit så hög luftfuktighet, dragit till sig så mycket vatten, börjat brytas ner. Borde nog inrätta klimatanläggning.

Registreringen som PL nu håller på med. Systematiken är omodern, vore väldigt bra om allt låg på dator. Mycket som ska tolkas. Började med ett pilotprojekt att registrera kiselalger. Det var alldeles extra kaotiskt. Jacob Agardh intresserade sig inte så mycket för dessa, däremot hade fadern gjort detta.

Vem har samlat det, vad bestämt det till… Agardharna var inte bara ekonomer, de var sparsamma också. Det gällde särskilt Jacob Agardh som aldrig slängde något papper. Han var då engagerad i försäkringsbolag och i bank osv och hade balansräkningar och årsrapporter hemma och när han läst dessa vände han på dem och lade istället alger på dem. Sen kom det ju privatbrev och om han inte tyckte det var något… kanske tiggebrev… inbjudan till fakultetsbal, aktiebrev i Skånska trädgårdssällskapet och massor, massor med sådant… Och bouppteckningar och bankförsäkringar… Ett enormt material som ligger och som inte kan belasta registret – men kanske av intresse för någon mera kulturhistoriskt inriktad…

Frågor efter föredraget

Jacob undervisade nog inte om alger, mer om de högre växterna. Kan dock kanske vara fel. Någon efterföljande elev hade han inte, men en jämnårig kollega, John Erhard Areschoug, som dock var lite senare i starten och därför inte fick någon riktigt bra tjänst utan emigrerade till Uppsala. Han efterträdde där Elias Fries. De var dock inga arga konkurrenter utan samarbetade väl.

Kylinherbariet? Rödalger?

Tack framföres av Henrik Johansson till PL för en fantastisk skildring av Jacob Agardh. PL kommenterar att det är frågan om denne Jacob är legendarisk eller ej…

Jacob Agardh var ingen direkt entusiastisk anhängare av Darwin. PL har dock inte läst hans bedömningar.. men är alltså känd för att inte vara en förfäktare av Darwins idéer. Han filosoferade inte så mycket…

För oss är det nästan självklart att ta ställning om evolution och dra slutsatser, men det är inte alldeles självklart att man behövde ta ställning. Var mycket av beskrivning på den tiden… Även Linné … Om man inte var engagerad i för och emot kunde man låta bli.

  Personförteckning

utdelad av Per Lassen i samband med föredraget om Jacob Agardh

Agardh, Carl Adolph 1785-1856. Snille, vän och kollega till Esaias Tegnér. Botanist, national- ekonom mm mm Professor i botanik i Lund 1812, biskop i Karlstad 1835. Far till Jacob.

Agardh, Jacob Georg 1813-1901. Verksam i Lund hela sitt långa liv. Botanist, ekonom, politi- ker mm mm. Morbror till Gustaf Fröding.

Agardh, John Mortimer 1812-1862. Kusin och fosterbror till J.G. Agardh. Matematiker, meteorolog, astronom, nationalekonom mm

Areschoug, John Erhard 1811-1887. Jämnårig kollega till Jacob Agardh, verksam i Dispu- terad i botanik i Lund 1838, professor i botanik i Uppsala (efterträdare till Elias Fries).

Dillwyn, Lewis Weston 1778-1855. Utgivare av ett magnifikt planschverk 1802-1809 om ”Conferva” (= då alla trådformiga alger).

Goodenough, Samuel 1743-1827. Botanist, medgrundare av Linnean Society 1787. Publi- cerade utförligt om Carex och brittiska alger (”Fucus”) på 1790-talet. Lärare i algkunskap för A.W.Griffiths. Biskop i Carlisle 1808.

Griffiths, Amelia Wilhelmina 1768-1857. Prästfru I Torquay, S.Devon. Algsamlare och alg- kännare, publicerade knappast, men lärde upp flera vetenskapsmän och bidrog med stora mängder material till ännu fler. J.G.Agardhs första riktigt stora arbete (1842) är dedicerat till henne.

Harvey, William Henry1811-1866. Samtida med J.G.Agardh, likaledes elev och beundrare av Mrs Griffiths. Samlare i hela brittiska imperiet, oerhört produktiv, god illustratör. Delade givmilt med sig av material.

Hooker, Sir William Jackson (Hooker den äldre) 1785-1865. Skotte, monumentalfigur i den brittiska botaniken, samtida med C.A.Agardh. Grundare av Kew som vetenskapligt centrum. Kryptogamkännare.

Hooker, Sir Joseph Daniel (Hooker den yngre) 1817-1911. Nästa monumentalfigur i den brittiska botaniken, samtida med J.G.Agardh. Skrev om alla sorters växter, inklusive alger, från hela det brittiska imperiet med omgivande hav (= hela världen).

Kützing, Friedrich Traugott 1807-1893. Samtida kollega och konkurrent, inte vän till Agardh. Lärare i Nordhausen vid Harz. Splittrare.

Turner, Dawson 1775-1858. Utgivare av ett magnifikt planschverk 1807 – om ”Fucus” (= då nästan alla alger utom de trådformiga).